Ok, lite seg att uppdatera är jag.
Jag var med Ambra till veterinären i tisdags. Hon har fått ett par knölar på halsen och bogen som jag ville kolla upp.
Vägen dit blev lite knölig, då ena däcket började vibrera när jag kom ut på motorvägen. Eftersom jag varit med om det tidigare och däcket då ramlade av, stannade jag i Stora Väsby för att kolla läget.
Jo, däcket satt fast, men det var riktigt varmt vid navet, så jag vågade inte åka vidare.
Så det var till att börja ringa runt och försöka få tag på någon som kunde skjutsa mig och Ambra.
Tillslut fick jag tag på svärfar som skjutsade oss in, och en minut efter utsatt tid var vi där, inte illa! Och vad som är ännu skönare är att Ambras två knölar bara var fettknölar. Det var vad jag misstänkt, men ville kolla för säkerhetsskull.
Bilen då? Ja, den lämnades in till verkstaden och de hittade inget fel!! Skitbil säger jag! Men nu fungerar den igen så… Men det var något som var fel då, annars hade den inte blivit så varm (plus att det verkligen lät).
Snart är det jul!! Jag verkligen älskar julen och julpysslet är i full gång.
Pepparkakorna är redan bakade och idag har jag och Ingela gjutit ljus för fulla muggar. Imorgon blir det saffransbröd.
Än så länge är inte bilderna på mitt pyssel klara, men det kommer!
Vad är det för väder vi har då? November är ju slut! Hemskt är det, det ser ut som vi har stampat jordgolv här hemma.
Däremot i onsdags, då var det underbart! Frost och kallt, och sedan fullmåne på det! Man kunde gå i skogen utan ficklampa, otroligt!
Fram för fler sådana dagar! Fast det får gärna komma snö nu också förståss… Sedan ska den ligga ordentligt till typ mitten av mars.
I fredags var jag på Kniven och handlade, och fick visa leg! Hallå?? Och inte nog med det, det var för att jag köpte julmust!! Det visade sig att hon i kassan trodde att jag köpte öl och inte must. Men hallå? Visa leg?? De måste ha haft någon kampanj, alla som handlar alkohol idag ska visa leg.
/Caroline
lördag 5 december 2009
måndag 23 november 2009
Wien, smyckeskurs och fotomässa
I onsdags åkte jag och Håkan till Wien. En välbehövlig semester måste jag säga!
Wien var en väldigt vacker (och ren!) stad, mycket gamla byggnader och mysiga små parker. Självklart var vi på spanska ridskolan. Både en rundtur i stallet och så hade vi sån tur att vi fick tag på biljetter till en uppvisning! Något jag drömt om sedan jag var typ 7 år… Tyvärr fick man inte fota vare sig i stallet eller under uppvisningen, inte heller fick man klappa någon häst :-(.
Julmarknad var det också. Wienarna kan det där med julmarknad! Härlig atmosfär, julkulor och pynt i massor, glögg- och punchstånd, julmusik och glada människor. Några julkulor kom med hem… :-). På själva rådhuset vid marknaden hade de gjort som en adventskalender i fönstren, men nummer 24 i själva klockstapeln.
Annars åt vi god mat och bara tog det lugnt, åt lunch ute i parken och tittade i affärer.
Hundar såg vi i parken också. De verkar ha en helt annan inställning till hundar i Wien än vad vi har här. Hundarna lekte i parken, mitt bland människor och barn, och det fungerade hur bra som helst! Hundarna var med även i affärerna och i en affär fanns det en pausstation för hunden med vattenskål och frolic! Det skulle varit i Sverige det!
På vissa platser, exempelvis i tunnelbanan är det munkorgstvång på hundar.
En smyckeskurs har jag hunnit gå också, så nu har jag kommit igång att tillverka smycken, så roligt!! Några av er har efterlyst bilder, och det kommer! Jag planerar att lägga ut bilder på smycken och annat pyssel på hemsidan.
Förra helgen var jag på fotomässan i Älvsjö och fick inspiration. Många utställare med fina bilder fanns det. Jag fick chansen och tänka och bli inspirerad, men att komma upp i den klassen, ojoj.
Men så länge får ni titta på bilder från Wien, där vissa är tagna bara för motivets skull och inte för att bilden blev så bra!
Wien var en väldigt vacker (och ren!) stad, mycket gamla byggnader och mysiga små parker. Självklart var vi på spanska ridskolan. Både en rundtur i stallet och så hade vi sån tur att vi fick tag på biljetter till en uppvisning! Något jag drömt om sedan jag var typ 7 år… Tyvärr fick man inte fota vare sig i stallet eller under uppvisningen, inte heller fick man klappa någon häst :-(.
Julmarknad var det också. Wienarna kan det där med julmarknad! Härlig atmosfär, julkulor och pynt i massor, glögg- och punchstånd, julmusik och glada människor. Några julkulor kom med hem… :-). På själva rådhuset vid marknaden hade de gjort som en adventskalender i fönstren, men nummer 24 i själva klockstapeln.
Annars åt vi god mat och bara tog det lugnt, åt lunch ute i parken och tittade i affärer.
Hundar såg vi i parken också. De verkar ha en helt annan inställning till hundar i Wien än vad vi har här. Hundarna lekte i parken, mitt bland människor och barn, och det fungerade hur bra som helst! Hundarna var med även i affärerna och i en affär fanns det en pausstation för hunden med vattenskål och frolic! Det skulle varit i Sverige det!
På vissa platser, exempelvis i tunnelbanan är det munkorgstvång på hundar.
En smyckeskurs har jag hunnit gå också, så nu har jag kommit igång att tillverka smycken, så roligt!! Några av er har efterlyst bilder, och det kommer! Jag planerar att lägga ut bilder på smycken och annat pyssel på hemsidan.
Förra helgen var jag på fotomässan i Älvsjö och fick inspiration. Många utställare med fina bilder fanns det. Jag fick chansen och tänka och bli inspirerad, men att komma upp i den klassen, ojoj.
Men så länge får ni titta på bilder från Wien, där vissa är tagna bara för motivets skull och inte för att bilden blev så bra!
Julkulor i massor... Jo, det står en försäljare bakom!
Ett stånd på julmarknaden
Rådhuset och julmarknaden
Sopning av stallplanen
Lippizzanerhäst på spanska ridskolan (bilden tagen genom fönster)
Små snögubbar i trädet
En man på en häst...
Slottet Hofburg (del av det)/Caroline
fredag 16 oktober 2009
Dags igen!
Japp, nu börjar det bli dags att skriva på bloggen igen!
Det har varit en tuff sommar för oss i familjen och energin och orken har inte funnits.
Både Håkan och Ambra har varit sjuka, men de mår bra igen nu!
Ambra har förlorat synen på ena ögat dock, men hon verkar inte lida så värst av det. Hon fick en böld bakom ögat som tröck ut hela ögat och som gjorde att synen blev permanent förstörd. Många turer till veterinären har det blivit...
Ingen ytterligare start med Vilja har det blivit heller, kommer att satsa på det till våren.
Har planer på att uppdatera hemsidan med lite bilder. Har många nu på pyssel och från Järvzoo där vi var för ett par veckor sedan. Men jag måste hem till någon med snabbare bredband för det, här får jag vänta i evigheter!!
Seftan, du kanske kan ställa upp? Som klagar på den dåliga uppdateringen!!
Så håll utkik efter bilder och fler inlägg, för nu är jag på banan igen!!
/Caroline
Det har varit en tuff sommar för oss i familjen och energin och orken har inte funnits.
Både Håkan och Ambra har varit sjuka, men de mår bra igen nu!
Ambra har förlorat synen på ena ögat dock, men hon verkar inte lida så värst av det. Hon fick en böld bakom ögat som tröck ut hela ögat och som gjorde att synen blev permanent förstörd. Många turer till veterinären har det blivit...
Ingen ytterligare start med Vilja har det blivit heller, kommer att satsa på det till våren.
Har planer på att uppdatera hemsidan med lite bilder. Har många nu på pyssel och från Järvzoo där vi var för ett par veckor sedan. Men jag måste hem till någon med snabbare bredband för det, här får jag vänta i evigheter!!
Seftan, du kanske kan ställa upp? Som klagar på den dåliga uppdateringen!!
Så håll utkik efter bilder och fler inlägg, för nu är jag på banan igen!!
/Caroline
lördag 25 juli 2009
Inget vidare...
Nej, idag gick det inte alls.
Gick upp tidigt imorse och åkte till Härnösand på jaktprov (vi är uppe vid höga kusten nu så det var inte såå långt att åka). Vi startade som nummer 6, ett bra startnummer tycker jag, men det hjälpte föga idag.
Provet hade ett ganska lätt upplägg; två enkelmarkeringar på vatten, ett sök och sedan två enkelmarkeringar på land. Vilja löste alla uppgifter riktigt bra. Hon jobbade på duktigt på söket, hämtade en fågel som låg ut i vattnet och hämtade även riktigt djupt ut. Ett par gånger tog hon lite stöd av mig, en av gångerna var det när domaren gick ut i sökområdet, då stannade hon vid honom och tittade lite frågande på mig. Ett enkelt litet ”sök” hjälpte för att hon skulle jobba vidare.
Landmarkeringarna och vattenmarkeringarna spikade hon och bevisade att hon även hade sin näsa med sig här.
Med andra ord så tror jag att hennes arbetsinsatts idag är det bästa hon någonsin gjort på prov.
Kritiken på arbetet var god och domaren sa att jag hade en riktigt duktig flattik, arbetsvillig och duktig.
MEN, transporterna fungerade inte alls, de var riktigt dåliga och jag fick ofta vara på henne. Avlämningarna fungerade ok, men hade lite mer att önska. Detta sänkte mig till ett andra pris… Sedan när domaren gav kritik fick hon för sig att börja pipa, och pep vidare i passiviteten, vilket resulterade i att vi sänktes ytterligare ett pris.
Detta känns verkligen skit!! Avlämningarna och transporten visste jag att det kunde gå på tok med, men att hon skulle börja låta så där!!
Det känns som vi bara arbetat oss nedåt idag.
Och jag är riktigt lessen. Det kommer dröja ett tag nu innan jag startar igen.
Det värsta är att jag tycker pip är så svårt att jobba med. Jag vet inte hur jag ska göra eller tänka.
Så nu tänker jag vara deprimerad ett tag (på hundfronten alltså) och skita i hundträning överhuvudtaget.
Vilja är ändå ganska nöjd med dagen, hon ligger här och slumrar på köksgolvet och har ätit massa korv. Hon fattar inte detta med pris. Så nederlaget får jag ta, hon är lika glad som vanligt (och tur är väl det!).
/Caroline
Gick upp tidigt imorse och åkte till Härnösand på jaktprov (vi är uppe vid höga kusten nu så det var inte såå långt att åka). Vi startade som nummer 6, ett bra startnummer tycker jag, men det hjälpte föga idag.
Provet hade ett ganska lätt upplägg; två enkelmarkeringar på vatten, ett sök och sedan två enkelmarkeringar på land. Vilja löste alla uppgifter riktigt bra. Hon jobbade på duktigt på söket, hämtade en fågel som låg ut i vattnet och hämtade även riktigt djupt ut. Ett par gånger tog hon lite stöd av mig, en av gångerna var det när domaren gick ut i sökområdet, då stannade hon vid honom och tittade lite frågande på mig. Ett enkelt litet ”sök” hjälpte för att hon skulle jobba vidare.
Landmarkeringarna och vattenmarkeringarna spikade hon och bevisade att hon även hade sin näsa med sig här.
Med andra ord så tror jag att hennes arbetsinsatts idag är det bästa hon någonsin gjort på prov.
Kritiken på arbetet var god och domaren sa att jag hade en riktigt duktig flattik, arbetsvillig och duktig.
MEN, transporterna fungerade inte alls, de var riktigt dåliga och jag fick ofta vara på henne. Avlämningarna fungerade ok, men hade lite mer att önska. Detta sänkte mig till ett andra pris… Sedan när domaren gav kritik fick hon för sig att börja pipa, och pep vidare i passiviteten, vilket resulterade i att vi sänktes ytterligare ett pris.
Detta känns verkligen skit!! Avlämningarna och transporten visste jag att det kunde gå på tok med, men att hon skulle börja låta så där!!
Det känns som vi bara arbetat oss nedåt idag.
Och jag är riktigt lessen. Det kommer dröja ett tag nu innan jag startar igen.
Det värsta är att jag tycker pip är så svårt att jobba med. Jag vet inte hur jag ska göra eller tänka.
Så nu tänker jag vara deprimerad ett tag (på hundfronten alltså) och skita i hundträning överhuvudtaget.
Vilja är ändå ganska nöjd med dagen, hon ligger här och slumrar på köksgolvet och har ätit massa korv. Hon fattar inte detta med pris. Så nederlaget får jag ta, hon är lika glad som vanligt (och tur är väl det!).
/Caroline
söndag 19 juli 2009
DJ:a och en ny inflyttad familj
Vem vill vara Dj?? Inte jag i alla fall. Vår diskmaskin har gått söner så nu måste vi diskjocka hemma. Snacka om ett I-landsproblem. Vi måste diska för hand!
I veckan har jag varit sjuk, en eländig förkylning som ännu inte har gett med sig. Men Ida var hit en dag och vi tränade. Gjorde ett upplägg som jaktprov med vilt åt Vilja, men ett dolt sök osv. Hon skötte det strålande! Sköter hon sig så på lördag kan det inte bli mer än ett rakt sträck i protokollet!!
Jag är lite nervös inför starten i Härnösand, men jag måste göra ett försök. Jag vet ju att hon är redo, men allt måste klaffa, under dessa förhållanden.
Mygginvasionen fortsätter, det är hemskt! Man kan knappt gå utanför dörren utan att bli uppäten.
Men en liten familj har flyttat till oss. En igelkott familj. Två vuxna och två små har vi sett.
De verkar komma överens med hundarna också. De små rullar ihop sig först om de kommer riktigt nära, typ verkligen trycker nosen mot dem. Står den nån halvmeter ifrån så står de bara och vädrar på varandra. De vuxna visar lite mer respekt och kan fräsa till ibland.
I dag var en av ungarna framme själv, den knallade runt och brydde sig inte att jag satt så nära och tittade, den kliade sig och flanerade runt.
Ambra mår mycket bättre och man kan nu öppna munnen på henne. Däremot vet jag inte om jag sett henne jäspa? Jag såg henne avbryta en jäsp idag och det fick mig att fundera… Hon mår inte så bra av kortisonet dock. Helt matfixerad, det bara lyser ur ögonen på henne, plus att hon är extra trött. Drygt en vecka till måste hon stå ut med tabletterna.
Om en vecka är det semester!!!
/Caroline
I veckan har jag varit sjuk, en eländig förkylning som ännu inte har gett med sig. Men Ida var hit en dag och vi tränade. Gjorde ett upplägg som jaktprov med vilt åt Vilja, men ett dolt sök osv. Hon skötte det strålande! Sköter hon sig så på lördag kan det inte bli mer än ett rakt sträck i protokollet!!
Jag är lite nervös inför starten i Härnösand, men jag måste göra ett försök. Jag vet ju att hon är redo, men allt måste klaffa, under dessa förhållanden.
Mygginvasionen fortsätter, det är hemskt! Man kan knappt gå utanför dörren utan att bli uppäten.
Men en liten familj har flyttat till oss. En igelkott familj. Två vuxna och två små har vi sett.
De verkar komma överens med hundarna också. De små rullar ihop sig först om de kommer riktigt nära, typ verkligen trycker nosen mot dem. Står den nån halvmeter ifrån så står de bara och vädrar på varandra. De vuxna visar lite mer respekt och kan fräsa till ibland.
I dag var en av ungarna framme själv, den knallade runt och brydde sig inte att jag satt så nära och tittade, den kliade sig och flanerade runt.
Går jag för nära rullar den ihop sig säger Vilja som ligger och spanar på nykomlingen.
Det kliar lite under hakan!
Ambra mår mycket bättre och man kan nu öppna munnen på henne. Däremot vet jag inte om jag sett henne jäspa? Jag såg henne avbryta en jäsp idag och det fick mig att fundera… Hon mår inte så bra av kortisonet dock. Helt matfixerad, det bara lyser ur ögonen på henne, plus att hon är extra trött. Drygt en vecka till måste hon stå ut med tabletterna.
Om en vecka är det semester!!!
/Caroline
tisdag 7 juli 2009
Stackars Ambra
I morse när jag skulle åka till jobbet såg jag att Ambra var irriterad i ögat. Stackarn tänkte jag, undrar om hon fått något i det igen som irriterar, men jag kunde inte se något. 
När jag kom hem sedan på kvällen såg jag att det var mycket värre. Vi spolade ur ögat igen men kunde inte se något. Hon var svullen under ögat, lite röd i ögat, men ändå inte så farligt.
Håkan gav hundarna mat och ganska snart kom Ambra ut från köket, hon ville inte äta sin mat. Håkan uppmuntrade henne att äta och hon började äta igen, men då började hon gnälla och man såg att hon hade ont när hon åt. Vi ringde till veterinären på en gång och fick också komma på en gång.
Veterinären droppade vätska i ögan för att kontrollera en eventuell skada på hornhinnan, men det fanns ingen sådan. Hon klämde och kände och tittade på tänderna, när hon öppnade munnen på Ambra gav hon till ett vråltjut!! Hon hade ONT!
Hon fortsatte att klämma och känna, men vid det här laget var Ambra om möjligt ännu mer osammarbetsvillig. Men hon kunde titta klart på tänderna och de såg bra ut, sedan öppnade hon munnen igen och ett till vråltjut.
Hon ville ta ett blodprov för att se om hon hade någon iinfektion, hon misstänkte nämligen att Ambra har en infektion i käkmuskeln. Blodprovet visade inget konstigt och veterinären vidhöll vid att det troligen var en inflammation. Vi får avvakta och se om behandlinegnn hjälper.
Ambra ska behandlas med kortison nu i några veckor, förhoppningsvis blir det bra av det. Nu får vi hoppas på att det är en inflammation och inget annat, så att hon snart blir bra.
Hon tuggar inte om man ger henne godis, och hon kan inte gäspa heller... Stackars Ambra!
Så eländig hon ser ut, stackrs liten!
/Caroline
måndag 6 juli 2009
Johan Falk- G.S.I.
Jajjemen, mitt i högsommaren med kanonfint väder, satt vi inne i en biosalong. Men det var det värt!
Det var en riktigt bra film, precis som de tre tidigare, Noll tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen.
Johan Falk var tillbaka i Sverige och började i Gruppen för Särskilda Insatser i Göteborg.
Vi får följa polisens arbete mot den organiserade brottsligheten, och det är inte alltid klart vem som är ”busen” och vem som är offret. Inslag också där dum gör vad dum säger. Sorligt nog tror jag det är en verklighet allt för ofta…
Jag tycker det var en film som hade det mesta; spänning, action, relationer, och visst var en liten tår på väg ibland.
Mårten Blomkvist på DN sågar filmen totalt. Tycker att dialogen är tråkig, jag håller inte med. Mycket kan sägas utan ord också.
Sedan var det mysig grillkväll med Rosie och Seftan som gällde.
Ingela, Zelda och Siri kom över förra måndagen och trots värmen bestämde vi oss för att träna lite med hundarna.
Vi gjorde en markeringsövning där vi tryckte ned små dummys i ett område och sedan kastade en markering i samma område, men den dummyn togs bort innan hunden skickades.
Zelda gjorde ett bra jobb, Ambra gjorde ett riktigt bra jobb (min guldklimp!), medan Vilja fladdrade runt mycket, i synnerhet mot slutet då vi valde att inte kasta en markering först utan skicka på ett linjetag och det verkade bli för svårt.
När jag sedan gjorde en enklare övning med henne, så blev det mycket fladder då också.
Jag vet inte om det är hennes ålder, om hon ska in i löp, om det blivit en för tuff vår, eller om det är något annat, men lilla fröken har inte riktigt varit sig själv.
Nu verkar högsommarvädret vara över för nu, men förhoppningsvis återkommer det innan sommaren är slut…
/Caroline
Det var en riktigt bra film, precis som de tre tidigare, Noll tolerans, Livvakterna och Den tredje vågen.
Johan Falk var tillbaka i Sverige och började i Gruppen för Särskilda Insatser i Göteborg.
Vi får följa polisens arbete mot den organiserade brottsligheten, och det är inte alltid klart vem som är ”busen” och vem som är offret. Inslag också där dum gör vad dum säger. Sorligt nog tror jag det är en verklighet allt för ofta…
Jag tycker det var en film som hade det mesta; spänning, action, relationer, och visst var en liten tår på väg ibland.
Mårten Blomkvist på DN sågar filmen totalt. Tycker att dialogen är tråkig, jag håller inte med. Mycket kan sägas utan ord också.
Sedan var det mysig grillkväll med Rosie och Seftan som gällde.
Ingela, Zelda och Siri kom över förra måndagen och trots värmen bestämde vi oss för att träna lite med hundarna.
Vi gjorde en markeringsövning där vi tryckte ned små dummys i ett område och sedan kastade en markering i samma område, men den dummyn togs bort innan hunden skickades.
Zelda gjorde ett bra jobb, Ambra gjorde ett riktigt bra jobb (min guldklimp!), medan Vilja fladdrade runt mycket, i synnerhet mot slutet då vi valde att inte kasta en markering först utan skicka på ett linjetag och det verkade bli för svårt.
När jag sedan gjorde en enklare övning med henne, så blev det mycket fladder då också.
Jag vet inte om det är hennes ålder, om hon ska in i löp, om det blivit en för tuff vår, eller om det är något annat, men lilla fröken har inte riktigt varit sig själv.
Nu verkar högsommarvädret vara över för nu, men förhoppningsvis återkommer det innan sommaren är slut…
/Caroline
måndag 15 juni 2009
Fan vad jag hatar regn!
Det har regnat hela helgen!
I lördags var det då dags för den första uttagningen för frk:s sektionskamp. Det var Monica Olofsson från kennel Sort guld som hade satt ihop det ena laget. De var en nybörjarhund kort, så där kom jag och Vilja in i bilden.
Det var två lag som tävlade mot varandra. Det började med en markeringsövning.
Det ösregnade, var vindstilla och gräset vad midjehögt. Inte de bästa förutsättningarna. Markeringarna gick på tre ställen ute på ängen med det höga gräset, utan referenspunkter. Det växlades mellan enkel, dubbel och trippelmarkering. Man hade en minut på sig för enkelmarkeringen, två för dubbeln och tre för trippeln, så kom de efter varandra i en ström.
Eftersom Vilja var nybörjaren så fick hon ta enkelmarkeringarna. Hon sprang ut och kämpade i området men lyckades inte få in en enda… Men jag vill tillägga att även öppen och elit hundarna hade problem. Däremot gick hon ut gång på gång och letade och hon kom på min inkallningssignal när det var dags att bryta. Hade hon fått hålla på längre hade hon säkert lyckats.
Sedan var det dirigeringen. Träd och buskar var målen på samma äng med höga gräset. Vilja skulle hämta den apport som låg närmast. Jag lyckades få ut henne med fart och även stoppa henne. Någorlunda gick det att rikta om, och tillslut kom hon faktiskt fram till busken. Däremot fick jag henne inte att stanna kvar och leta, vittringsförhållandet var svårt och hon fick inte vittring på den, skit! Sedan gick det inte att få tillbaka henne.
Men Vilja är inte alls mogen för denna dirigeringsuppgift och med tanke på det tycker jag hon var duktig. Hon försökte och ville lyssna, men förstod inte riktigt.
Så när det var dags för lunchpaus hade Vilja inte fått in en enda dummy…
Efter lunchen var det dags för söket. Alla hundar skulle hämta minst två apporter och högst tre hundar fick arbeta samtidigt. Vilja fick gå ut först och hämta sina två apporter. Det gjorde hon bra och hyfsat snabbt. Hon hämtade en från 20 meterslinjen och en från 40 meter. Sedan fick de andra hundarna jobba. Efter en stund fick Vilja gå ut tillsammans med två andra hundar. På vägen ut mötte hon en annan hund med dummy i munnen och försökte ta den. Jag vrålade i ett nej, som hon lyssnade på och kom tillbaka (måste jobba på detta att möta andra hundar). När hon skickades ut igen jobbade hon bra och kom ganska snart med en dummy till!
Så söket tyckte jag att hon gjorde riktigt bra.
Det andra laget vann, men bara med 190 poäng. Vi fick 1250 poäng.
Det var en trevlig dag med trevliga människor och hundar. Det var så kul att se, framför allt dirigeringarna på dessa duktiga hundar. Jag blir alltid lika imponerad.
På söndagen regnade det igen och vi åkte till Västerås för kursfinal. Ett lag från Uppsala åkte, Rookielaget.
Jag var först ut och det kändes inte bra. Vi presterade inte så bra som vi kan, Vilja reagerade på något i skogen och var inte riktigt med i koncentrationen, vilket ledde till flera dubbelkommandon och sneda sättanden. 112 poäng fick vi ihop och det räckte bara till en 6:e plats av 11 startande. (Vi fick 160 av 170 på slutprovet) MEN, som lag vann vi!! Vi klarade oss helt enkelt så bra allihopa så vi vann!!
Det var det enda som gjorde det värt att stå i regnet hela dagen. För min egen prestation är jag inte nöjd med.
I lördags var det då dags för den första uttagningen för frk:s sektionskamp. Det var Monica Olofsson från kennel Sort guld som hade satt ihop det ena laget. De var en nybörjarhund kort, så där kom jag och Vilja in i bilden.
Det var två lag som tävlade mot varandra. Det började med en markeringsövning.
Det ösregnade, var vindstilla och gräset vad midjehögt. Inte de bästa förutsättningarna. Markeringarna gick på tre ställen ute på ängen med det höga gräset, utan referenspunkter. Det växlades mellan enkel, dubbel och trippelmarkering. Man hade en minut på sig för enkelmarkeringen, två för dubbeln och tre för trippeln, så kom de efter varandra i en ström.
Eftersom Vilja var nybörjaren så fick hon ta enkelmarkeringarna. Hon sprang ut och kämpade i området men lyckades inte få in en enda… Men jag vill tillägga att även öppen och elit hundarna hade problem. Däremot gick hon ut gång på gång och letade och hon kom på min inkallningssignal när det var dags att bryta. Hade hon fått hålla på längre hade hon säkert lyckats.
Sedan var det dirigeringen. Träd och buskar var målen på samma äng med höga gräset. Vilja skulle hämta den apport som låg närmast. Jag lyckades få ut henne med fart och även stoppa henne. Någorlunda gick det att rikta om, och tillslut kom hon faktiskt fram till busken. Däremot fick jag henne inte att stanna kvar och leta, vittringsförhållandet var svårt och hon fick inte vittring på den, skit! Sedan gick det inte att få tillbaka henne.
Men Vilja är inte alls mogen för denna dirigeringsuppgift och med tanke på det tycker jag hon var duktig. Hon försökte och ville lyssna, men förstod inte riktigt.
Så när det var dags för lunchpaus hade Vilja inte fått in en enda dummy…
Efter lunchen var det dags för söket. Alla hundar skulle hämta minst två apporter och högst tre hundar fick arbeta samtidigt. Vilja fick gå ut först och hämta sina två apporter. Det gjorde hon bra och hyfsat snabbt. Hon hämtade en från 20 meterslinjen och en från 40 meter. Sedan fick de andra hundarna jobba. Efter en stund fick Vilja gå ut tillsammans med två andra hundar. På vägen ut mötte hon en annan hund med dummy i munnen och försökte ta den. Jag vrålade i ett nej, som hon lyssnade på och kom tillbaka (måste jobba på detta att möta andra hundar). När hon skickades ut igen jobbade hon bra och kom ganska snart med en dummy till!
Så söket tyckte jag att hon gjorde riktigt bra.
Det andra laget vann, men bara med 190 poäng. Vi fick 1250 poäng.
Det var en trevlig dag med trevliga människor och hundar. Det var så kul att se, framför allt dirigeringarna på dessa duktiga hundar. Jag blir alltid lika imponerad.
På söndagen regnade det igen och vi åkte till Västerås för kursfinal. Ett lag från Uppsala åkte, Rookielaget.
Jag var först ut och det kändes inte bra. Vi presterade inte så bra som vi kan, Vilja reagerade på något i skogen och var inte riktigt med i koncentrationen, vilket ledde till flera dubbelkommandon och sneda sättanden. 112 poäng fick vi ihop och det räckte bara till en 6:e plats av 11 startande. (Vi fick 160 av 170 på slutprovet) MEN, som lag vann vi!! Vi klarade oss helt enkelt så bra allihopa så vi vann!!
Det var det enda som gjorde det värt att stå i regnet hela dagen. För min egen prestation är jag inte nöjd med.
Vinnarlaget; Åse & Elvis, Ingela & Zelda, Jag & Vilja, Majvor & Sixten
Ikväll regnade det igen. På med regnkläderna och ut. Fan vad jag hatar regn!
Caroline
onsdag 10 juni 2009
Spår, kursande och lydnad
Vill bara börja med att berätta att spåret jag skrev om i förra inlägget även gav ett HP! Såg det på pappret jag fick hemskickat.
I helgen som var var jag och Vilja på kurs för Bitte och Mia (kennel Action) i Åkers Styckebruk. Det var en fortsättningskurs på apporteringen och det var som vanligt trevlig. Trevliga deltagare och duktiga instruktörer.
Jag och Vilja provade på söndagen ett sök, och det gick riktigt bra. Jag har ju oroat mig en del för det, eftersom hon blivit lite låg, framför allt på proven. Det är när jag varit tvungen att bryta henne för att hon är för långt ur området som jag märkt att hon blivit dämpad.
För det första så tror jag att jag har brutit henne för tidigt. Bättre att ha is i magen och avvakta, hoppas att hon snabbt jobbar sig in igen. Jag kan ju faktiskt inte veta hur vinden ligger etc, plus att jag inte vet var fåglarna finns!
Vi fick också testa de första stegen inför vattendirigeringen.
På lördagen var det vattensök som gällde, bra för hunden att lära sig gå ut på tyst vatten.
På söndagen kastades först en vattenmarkering, när de var på väg in kastades ytterligare en dummy på samma ställe. När de lämnat av skulle de skickas på ett linjetag i rätt riktning. Vilja gick i och simmade i rätt riktning, bara det är jag nöjd med!
Sedan behövde hon mycket hjälp för att hitta den, men det blev bra tillslut. Vi är inte riktigt redo för att börja dirigera på vatten än…
På kvällen när jag kommit hem ringde Monica Olofsson från Kennel Sort guld mig. Hon höll på att få ihop ett lag till sektionskampen och behövde an nybörjarhund.
I år har frk östra bestämt sig för att färdiga lag får anmäla sig till en uttagning, som avgör vilket lag som går vidare till själva sektionskampen.
Varje lag ska bestå av två elithundar, två öppenhundar och en nybörjarhund. Nybörjarhunden får inte ha fyllt tre år och inte tagit första pris på jaktprov, så det stämmer rätt bra på Vilja!
Jag svarade att jag ställer upp! Ibland undrar jag hur jag tänker?
Det ska bli jättekul och jag ser det som en utmaning. Men tänk om jag sänker hela laget? Och så nervös jag är redan nu!
Den första uttagningen är redan på lördag, rapport kommer!
I går var det dags för diplomutdelning för Rookiekursen som jag och Vilja gick. Eftersom jag gjorde mitt slutprov på en annan dag fick inte jag räknas med i prislistan så jag fick ingen pokal :-( . Däremot så skrapade jag och Vilja ihop 160 poäng av 170 möjliga! En annan hund hade bättre än oss (165) och det var en jaktlabbe, typiskt va!! ;-) Men jag kan säga att de förtjänade det!
Så efter lite övertalande från Ingela (som det också gick mycket bra för och som fick en buckla!) så har jag gått med på att åka till Västerås på söndag och tävla i lagtävlingen för Uppsala i rookie klassen.
Fråga mig inte hur jag och Vilja ska orka, men det löser sig nog…
/Caroline
I helgen som var var jag och Vilja på kurs för Bitte och Mia (kennel Action) i Åkers Styckebruk. Det var en fortsättningskurs på apporteringen och det var som vanligt trevlig. Trevliga deltagare och duktiga instruktörer.
Jag och Vilja provade på söndagen ett sök, och det gick riktigt bra. Jag har ju oroat mig en del för det, eftersom hon blivit lite låg, framför allt på proven. Det är när jag varit tvungen att bryta henne för att hon är för långt ur området som jag märkt att hon blivit dämpad.
För det första så tror jag att jag har brutit henne för tidigt. Bättre att ha is i magen och avvakta, hoppas att hon snabbt jobbar sig in igen. Jag kan ju faktiskt inte veta hur vinden ligger etc, plus att jag inte vet var fåglarna finns!
Vi fick också testa de första stegen inför vattendirigeringen.
På lördagen var det vattensök som gällde, bra för hunden att lära sig gå ut på tyst vatten.
På söndagen kastades först en vattenmarkering, när de var på väg in kastades ytterligare en dummy på samma ställe. När de lämnat av skulle de skickas på ett linjetag i rätt riktning. Vilja gick i och simmade i rätt riktning, bara det är jag nöjd med!
Sedan behövde hon mycket hjälp för att hitta den, men det blev bra tillslut. Vi är inte riktigt redo för att börja dirigera på vatten än…
På kvällen när jag kommit hem ringde Monica Olofsson från Kennel Sort guld mig. Hon höll på att få ihop ett lag till sektionskampen och behövde an nybörjarhund.
I år har frk östra bestämt sig för att färdiga lag får anmäla sig till en uttagning, som avgör vilket lag som går vidare till själva sektionskampen.
Varje lag ska bestå av två elithundar, två öppenhundar och en nybörjarhund. Nybörjarhunden får inte ha fyllt tre år och inte tagit första pris på jaktprov, så det stämmer rätt bra på Vilja!
Jag svarade att jag ställer upp! Ibland undrar jag hur jag tänker?
Det ska bli jättekul och jag ser det som en utmaning. Men tänk om jag sänker hela laget? Och så nervös jag är redan nu!
Den första uttagningen är redan på lördag, rapport kommer!
I går var det dags för diplomutdelning för Rookiekursen som jag och Vilja gick. Eftersom jag gjorde mitt slutprov på en annan dag fick inte jag räknas med i prislistan så jag fick ingen pokal :-( . Däremot så skrapade jag och Vilja ihop 160 poäng av 170 möjliga! En annan hund hade bättre än oss (165) och det var en jaktlabbe, typiskt va!! ;-) Men jag kan säga att de förtjänade det!
Så efter lite övertalande från Ingela (som det också gick mycket bra för och som fick en buckla!) så har jag gått med på att åka till Västerås på söndag och tävla i lagtävlingen för Uppsala i rookie klassen.
Fråga mig inte hur jag och Vilja ska orka, men det löser sig nog…
/Caroline
fredag 29 maj 2009
Ytterligare ett spår
Om du inte känner för att läsa en massa skryt så kan du sluta att läsa på en gång!
Hela detta inlägg kommer nämligen att handla om min duktiga hund Vilja.
Vi var och gick viltspårprov idag, hos Leif Henriksson, en mycket trevlig domare.
På väg till Viljas spår berättade Leif att det ca 10-15 meter från spåret låg en död älg… Hmm, tänkte jag. Men han sa också att skulle Vilja fastna där så tar vi bara tillbaka henne till spåret.
Spåret började på en öppen sluttande yta och Vilja var lite förvirrad i starten och jag tyckte att det var mycket svårt att läsa henne den första sträckan där det var så öppet. I går blåste och regnade det massor efter att spåren hade blivit lagda och troligen var det turbulent och vittring låg lite överallt. Jag sa till domaren att jag tyckte det var svårt att läsa henne just där (jag upplevde det som vi bara flummade runt och fick inget begrepp alls, tyckte inte riktigt att hon spårade). Men Leif tyckte att hon löste den sträckan mycket bra.
När vi sedan kom in i skogen åkte näsan ner och hon spårade klockrent i ett lagom tempo, över en liten väg, över stock och sten. Återgången gick hon ut i, tittade upp och såg lite fundersam ut över var spåret tog vägen, men vände snabbt tillbaka och tog upp det igen.
När vi kom fram till älgen kände till och med jag stanken usch (det var alltså en älg som hade självdött). Vilja gick av spåret och registrerade älgen, raggade inte eller så, men tittade lite på den, ”Hmm, där ligger en älg *funderar*, men det var inte den jag spårade” sa Vilja och gick tillbaka och tog spontant upp spåret igen. Domaren var imponerad och matte var stolt i hjärtat! Resten av spåret fortsatte hon i samma anda. Visade inga tecken på att bli trött och börja slavar, hon jobbade med samma intensitet hela spåret, vilket jag personligen gillar!
Efter skottet blev det dock lite mer fart, då hann inte matte riktigt med och Vilja rusade iväg och hittade sin klöv. Denna bar hon stolt hela vägen till bilarna.
Som ni redan säkert har förstått så fick vi ett första pris, som var solklart enligt domaren. Så nu ska vi sikta in oss på det sista spåret så vi kan få vårt championat!
Jag är så nöjd med Vilja. Hon är lugn och metodisk i sitt sätt att arbeta. De som ser henne utifrån kan säkert ibland uppleva henen som lite långsam, men jag vet att när hon stannar upp, gör hon det för att klura ut nästa steg. Alternativet till det (som min andra underbara hund här hemma ofta tillämpar) är att bara kasta sig ut och börja klura sedan, detta kan då tyvärr leda till mer misstag och springer man för mycket kan man lätt missa det man ska ha…
Grattis också till Curricosarna som klarade sina spår med första pris idag och ett extra grattis till Winnie som tog sitt championat!
/Caroline
Hela detta inlägg kommer nämligen att handla om min duktiga hund Vilja.
Vi var och gick viltspårprov idag, hos Leif Henriksson, en mycket trevlig domare.
På väg till Viljas spår berättade Leif att det ca 10-15 meter från spåret låg en död älg… Hmm, tänkte jag. Men han sa också att skulle Vilja fastna där så tar vi bara tillbaka henne till spåret.
Spåret började på en öppen sluttande yta och Vilja var lite förvirrad i starten och jag tyckte att det var mycket svårt att läsa henne den första sträckan där det var så öppet. I går blåste och regnade det massor efter att spåren hade blivit lagda och troligen var det turbulent och vittring låg lite överallt. Jag sa till domaren att jag tyckte det var svårt att läsa henne just där (jag upplevde det som vi bara flummade runt och fick inget begrepp alls, tyckte inte riktigt att hon spårade). Men Leif tyckte att hon löste den sträckan mycket bra.
När vi sedan kom in i skogen åkte näsan ner och hon spårade klockrent i ett lagom tempo, över en liten väg, över stock och sten. Återgången gick hon ut i, tittade upp och såg lite fundersam ut över var spåret tog vägen, men vände snabbt tillbaka och tog upp det igen.
När vi kom fram till älgen kände till och med jag stanken usch (det var alltså en älg som hade självdött). Vilja gick av spåret och registrerade älgen, raggade inte eller så, men tittade lite på den, ”Hmm, där ligger en älg *funderar*, men det var inte den jag spårade” sa Vilja och gick tillbaka och tog spontant upp spåret igen. Domaren var imponerad och matte var stolt i hjärtat! Resten av spåret fortsatte hon i samma anda. Visade inga tecken på att bli trött och börja slavar, hon jobbade med samma intensitet hela spåret, vilket jag personligen gillar!
Efter skottet blev det dock lite mer fart, då hann inte matte riktigt med och Vilja rusade iväg och hittade sin klöv. Denna bar hon stolt hela vägen till bilarna.
Som ni redan säkert har förstått så fick vi ett första pris, som var solklart enligt domaren. Så nu ska vi sikta in oss på det sista spåret så vi kan få vårt championat!
Jag är så nöjd med Vilja. Hon är lugn och metodisk i sitt sätt att arbeta. De som ser henne utifrån kan säkert ibland uppleva henen som lite långsam, men jag vet att när hon stannar upp, gör hon det för att klura ut nästa steg. Alternativet till det (som min andra underbara hund här hemma ofta tillämpar) är att bara kasta sig ut och börja klura sedan, detta kan då tyvärr leda till mer misstag och springer man för mycket kan man lätt missa det man ska ha…
Grattis också till Curricosarna som klarade sina spår med första pris idag och ett extra grattis till Winnie som tog sitt championat!
/Caroline
söndag 17 maj 2009
Prov i Gävle
I går var det dags igen. Upp tidigt på morgonen för att åka iväg på jaktprov i Gävle med Sune Nilsson som domare. Provet hade som de flesta nybörjarklassproven verkar ha nu, ett rakt upplägg, markeringar och sök.
Detta var dock det svåraste prov av dessa tre jag nu har startat på.
Det började med en enkelmarkering med en kråka, där nedslagsplatsen var dold. Vilja for ut och spikade markeringen, kom springande med kråkan i ett bra grepp (inget tag i vingen alltså!) och lämnade av i handen!
Sedan var den en kort transportsträcka till söket. Hon började sitt sökarbete riktigt bra och fick in ett par fåglar (som lämnades i handen de också!), men sedan började hon söka sig bakom söket och jag var tvungen att kalla in henne. Jag märkte att det sänkte hennes fart och tyvärr hamnade vi i den situationen några gånger. Hon låste sig också fast vi en sten som hon började böka med som jag var tvungen att bryta henne för (Det visade sig senare att det låg ben under stenen, så det var alltså inte bara en dumgrej utan hon markerade att något fanns där. Hon hade alltså näsan med!)
Hon svävade också i väg vid ett tillfälle och hämtade en and från kasseringshögen… Men samma där, näsan var med! Från själva söket fick hon in 5 av 6 fåglar och hon jobbade på väldigt länge, dock i ett varierat tempo. Jag är nöjd med hennes sök, även om det finns lite mer att önska.
Sedan var det dags för en tur mot vattnet. Fotgåendet var bitvis bra, men det var också en hel del med tjat och när vi kom ned till vattnet blev det bitvis väldigt virrigt.
Det var två enkelmarkeringar på vattnet, den första hamnade rätt långt ut mot kanten på andra sidan, men den var ändå ute på vattnet. Vilja tog den bra och kom in och även den hamnade i handen! (Fast vi fick ta emot nära vattenkanten) Den andra markeringen hamnade i vasskanten på andra sidan och man kunde inte alls se den. Det blåste mycket också och det kändes som att Vilja drev åt höger när hon simmade ut och hon kom helt ur kurs. Jag tänkte bara att jag skulle ha is i magen. Och snart får hon vind på den och börjar sakta simma mot rätt ställe. Jag uppmuntrar då med ett JA! Och ett bra! Och hon simmar på fortare och spikar den då vid vasskanten och simmar tillbaka, lämnar av snyggt.
Sedan var det dags för en till markering. Den gick parallellt med vattnet, över ett knepigt sankt underlag där de fick kämpa på bra. Hon markerade bra och sprang ut till rätt område, fick leta en liten stund, men hittade den och började springa tillbaka. Oj så hon fick kämpa! Hon sjönk ner och jobbade på, men hon släppte aldrig fågeln, den skulle med till varje pris! Däremot när hon var en knapp meter ifrån mig så släppte hon den. ”Nej, nu orkar inte jag hålla i den här fågeln längre!” Såg det ut som hon sa. Men jag är så nöjd med att hon höll fast fågeln så bra fast hon fick kämpa med underlaget.
Jag kände mig nöjd när provet var över.
Vi fick bra kritik, domaren gillade Vilja. Han tyckte dock att hennes sök var lite yvigt och att jag hade svårt att hålla henne i rätt område. Han tyckte också att hennes sista vattenmarkering var lite otydlig. Jag tyckte hon löste den riktigt bra med tanke på att vi aldrig gjort en så svår markering på vatten förr.
Pris skulle jag få, vågade jag hoppas på en 2:a? En 1:a visste jag att det inte skulle bli på grund av söket.
Något positivt jag märkte med denna domare var att han var mycket noggrann med viltet. En funktionär berättade att han dagen innan hade tagit fram allt vilt och känt igenom det. Han kände igenom varje vilt en hund hämtat in och även sådant som de tagit upp utan att ta in. Jag tycker detta är mycket bra och viktigt. Men tyvärr tror jag inte att alla domare gör detta så här noga. Mycket bra!
Prisutdelningen kom och visst blev det en 2:a!! Jag blev så glad och har nu bestämt mig för att anmäla till Härnösand i sommar, och då jäklar! Till dess är det framför allt tre saker jag måste jobba med. Fotgåendet, avlämningarna måste bli säkrare och söket.
Söket är ju såklart det som oroar mig mest. Men min plan är att börja med ordentliga motivationssök för att få henne att hålla sig i ett område. Sedan bygga en svårighet med att göra dolda sök vid vatten osv. Också att låta sökområderna vara mera odefinierade av terrängen. För omedvetet tror jag att de är det många gånger när jag tränar.
I dag är båda vovvarna trötta. Ambra var hos Rosie igår och var och solade i parken och blev allmänt bortskämd. Det är också så att när man är hund hos Rosie är man också konstant övervakad, hon har full koll på andning, vad som finns i näsborrarna och om de gör något konstigt ljud… Eller hur Rosie??
Nu ska jag och Vilja fört och främst ha några veckors vila. Endast lite lydnadsträning inför Rookieprovet, men det tar jag inte så allvarligt på. Det går som det går.
Första markeringen, ni ser väl kråkan?
Vilja på väg in med den första vattenmarkeringen.
Jag är både duktig och söt!
Detta var dock det svåraste prov av dessa tre jag nu har startat på.
Det började med en enkelmarkering med en kråka, där nedslagsplatsen var dold. Vilja for ut och spikade markeringen, kom springande med kråkan i ett bra grepp (inget tag i vingen alltså!) och lämnade av i handen!
Sedan var den en kort transportsträcka till söket. Hon började sitt sökarbete riktigt bra och fick in ett par fåglar (som lämnades i handen de också!), men sedan började hon söka sig bakom söket och jag var tvungen att kalla in henne. Jag märkte att det sänkte hennes fart och tyvärr hamnade vi i den situationen några gånger. Hon låste sig också fast vi en sten som hon började böka med som jag var tvungen att bryta henne för (Det visade sig senare att det låg ben under stenen, så det var alltså inte bara en dumgrej utan hon markerade att något fanns där. Hon hade alltså näsan med!)
Hon svävade också i väg vid ett tillfälle och hämtade en and från kasseringshögen… Men samma där, näsan var med! Från själva söket fick hon in 5 av 6 fåglar och hon jobbade på väldigt länge, dock i ett varierat tempo. Jag är nöjd med hennes sök, även om det finns lite mer att önska.
Sedan var det dags för en tur mot vattnet. Fotgåendet var bitvis bra, men det var också en hel del med tjat och när vi kom ned till vattnet blev det bitvis väldigt virrigt.
Det var två enkelmarkeringar på vattnet, den första hamnade rätt långt ut mot kanten på andra sidan, men den var ändå ute på vattnet. Vilja tog den bra och kom in och även den hamnade i handen! (Fast vi fick ta emot nära vattenkanten) Den andra markeringen hamnade i vasskanten på andra sidan och man kunde inte alls se den. Det blåste mycket också och det kändes som att Vilja drev åt höger när hon simmade ut och hon kom helt ur kurs. Jag tänkte bara att jag skulle ha is i magen. Och snart får hon vind på den och börjar sakta simma mot rätt ställe. Jag uppmuntrar då med ett JA! Och ett bra! Och hon simmar på fortare och spikar den då vid vasskanten och simmar tillbaka, lämnar av snyggt.
Sedan var det dags för en till markering. Den gick parallellt med vattnet, över ett knepigt sankt underlag där de fick kämpa på bra. Hon markerade bra och sprang ut till rätt område, fick leta en liten stund, men hittade den och började springa tillbaka. Oj så hon fick kämpa! Hon sjönk ner och jobbade på, men hon släppte aldrig fågeln, den skulle med till varje pris! Däremot när hon var en knapp meter ifrån mig så släppte hon den. ”Nej, nu orkar inte jag hålla i den här fågeln längre!” Såg det ut som hon sa. Men jag är så nöjd med att hon höll fast fågeln så bra fast hon fick kämpa med underlaget.
Jag kände mig nöjd när provet var över.
Vi fick bra kritik, domaren gillade Vilja. Han tyckte dock att hennes sök var lite yvigt och att jag hade svårt att hålla henne i rätt område. Han tyckte också att hennes sista vattenmarkering var lite otydlig. Jag tyckte hon löste den riktigt bra med tanke på att vi aldrig gjort en så svår markering på vatten förr.
Pris skulle jag få, vågade jag hoppas på en 2:a? En 1:a visste jag att det inte skulle bli på grund av söket.
Något positivt jag märkte med denna domare var att han var mycket noggrann med viltet. En funktionär berättade att han dagen innan hade tagit fram allt vilt och känt igenom det. Han kände igenom varje vilt en hund hämtat in och även sådant som de tagit upp utan att ta in. Jag tycker detta är mycket bra och viktigt. Men tyvärr tror jag inte att alla domare gör detta så här noga. Mycket bra!
Prisutdelningen kom och visst blev det en 2:a!! Jag blev så glad och har nu bestämt mig för att anmäla till Härnösand i sommar, och då jäklar! Till dess är det framför allt tre saker jag måste jobba med. Fotgåendet, avlämningarna måste bli säkrare och söket.
Söket är ju såklart det som oroar mig mest. Men min plan är att börja med ordentliga motivationssök för att få henne att hålla sig i ett område. Sedan bygga en svårighet med att göra dolda sök vid vatten osv. Också att låta sökområderna vara mera odefinierade av terrängen. För omedvetet tror jag att de är det många gånger när jag tränar.
I dag är båda vovvarna trötta. Ambra var hos Rosie igår och var och solade i parken och blev allmänt bortskämd. Det är också så att när man är hund hos Rosie är man också konstant övervakad, hon har full koll på andning, vad som finns i näsborrarna och om de gör något konstigt ljud… Eller hur Rosie??
Nu ska jag och Vilja fört och främst ha några veckors vila. Endast lite lydnadsträning inför Rookieprovet, men det tar jag inte så allvarligt på. Det går som det går.
Nervös väntan vid hundstoppet
Första markeringen, ni ser väl kråkan? Vilja på väg in med den första vattenmarkeringen. Kritiken blir skriven...
Jag är både duktig och söt!/Caroline
tisdag 12 maj 2009
Prov igen
I dag var det dags igen. Jag och Vilja åkte iväg till Södertälje för att starta på prov för Åke Liedgren. Jag mådde så dåligt efter lördagens prov och det kändes inte roligt alls. Jag åkte dit själv, men Ida kom en liten stund innan jag skulle starta. Morgonen var hemsk! Tack Ingela för att jag fick ringa till dig och gråta en stund!!
Provupplägget var inget konstigt. Två enkelmarkeringar på land, ett sök och två enkelmarkeringar på vatten.
Det två första markeringarna spikade hon, men båda kråkorna kom hon bärande på i vingen, och därmed fick vi heller inte till någon bra avlämning. Fotgåendet mellan momenten gick också riktigt bra. Jag hade bestämt mig innan att hon inte skulle få gå före, om det så betydde att jag var tvungen att vara på henne varenda steg. Planen fungerade!
När det sedan var dags för söket började mitt hjärnsläpp. Söket låg mot vattenkanten och upp mot ett skogsparti. Jag hade bestämt mig innan att skicka uppåt från vattnet, så hon inte skulle låsa sig fast där. Först kom man mot vattnet, och skulle sedan vända därifrån. När man kom fram till vattnet satte sig kastaren i båten och började ro ut. Det störde Vilja och hon fick mycket fokus mot vattnet. Jag skickar ut henne och känner från början att skicket inte blev bra. Hon springer runt ett tag och vänder sedan förbi mig mot vattnet. Jag stoppar henne och visar återigen uppåt. Detta händer ett par gånger men tillslut hittar hon en rapphöna som hon kommer in med och lämnar i handen. Sedan skickar matte henne åt samma håll igen… Jag fick helt hjärnsläpp!! Under genomgången såg jag till och med att det låg en fågel i vattenkanten, varför skickade jag henne inte på den när det började gå så trögt?? Dit jag skickade massor med gånger låg det nästan ingen fågel enligt funktionärerna. Jaja, jag valde att själv bryta söket då jag inte kände mig bekväm med att stå och mana på henne hela tiden. Men sinnesnärvaro att skicka henne åt ett annat håll hade jag inte… Jag fick göra dubbelmarkeringen på vattnet ändå och den gick bra, förutom avlämningarna där också L
Under vattenarbetet kom domaren fram till mig och sa att det var otur med söket, att hon inte riktigt verkade förstå. Jag sa att jag var förvånad själv. Han svarade med att han trodde att det var en hund som i vanliga fall tog för sig bra, det tyckte han att det såg ut som. Det kändes bara så skönt att han kom fram och sa det!
Vid kritiken efteråt var han ändå positiv. Att hans första intryck av hunden vid markeringsarbetet var bra och han hade en förhoppning och att detta prov skulle gå bra, men han sa också att avlämningar och sök behöver förbättras.
Jäklar om vi ska få problem med söket igen… Bara för att jag är så klantig!
Jag tycker i alla fall att denna domare var riktigt trevlig att starta för och även om vi fick en 0:a så mådde jag bättre efteråt än i lördags.
Jag har bestämt mig för att göra ett nytt försök på lördag i Gävle, sedan efter det blir det en viloperiod och sedan ska vi ta tag i allt som dykt upp under dessa prov, för att vara redo till sommar och höst proven.
/Caroline
Provupplägget var inget konstigt. Två enkelmarkeringar på land, ett sök och två enkelmarkeringar på vatten.
Det två första markeringarna spikade hon, men båda kråkorna kom hon bärande på i vingen, och därmed fick vi heller inte till någon bra avlämning. Fotgåendet mellan momenten gick också riktigt bra. Jag hade bestämt mig innan att hon inte skulle få gå före, om det så betydde att jag var tvungen att vara på henne varenda steg. Planen fungerade!
När det sedan var dags för söket började mitt hjärnsläpp. Söket låg mot vattenkanten och upp mot ett skogsparti. Jag hade bestämt mig innan att skicka uppåt från vattnet, så hon inte skulle låsa sig fast där. Först kom man mot vattnet, och skulle sedan vända därifrån. När man kom fram till vattnet satte sig kastaren i båten och började ro ut. Det störde Vilja och hon fick mycket fokus mot vattnet. Jag skickar ut henne och känner från början att skicket inte blev bra. Hon springer runt ett tag och vänder sedan förbi mig mot vattnet. Jag stoppar henne och visar återigen uppåt. Detta händer ett par gånger men tillslut hittar hon en rapphöna som hon kommer in med och lämnar i handen. Sedan skickar matte henne åt samma håll igen… Jag fick helt hjärnsläpp!! Under genomgången såg jag till och med att det låg en fågel i vattenkanten, varför skickade jag henne inte på den när det började gå så trögt?? Dit jag skickade massor med gånger låg det nästan ingen fågel enligt funktionärerna. Jaja, jag valde att själv bryta söket då jag inte kände mig bekväm med att stå och mana på henne hela tiden. Men sinnesnärvaro att skicka henne åt ett annat håll hade jag inte… Jag fick göra dubbelmarkeringen på vattnet ändå och den gick bra, förutom avlämningarna där också L
Under vattenarbetet kom domaren fram till mig och sa att det var otur med söket, att hon inte riktigt verkade förstå. Jag sa att jag var förvånad själv. Han svarade med att han trodde att det var en hund som i vanliga fall tog för sig bra, det tyckte han att det såg ut som. Det kändes bara så skönt att han kom fram och sa det!
Vid kritiken efteråt var han ändå positiv. Att hans första intryck av hunden vid markeringsarbetet var bra och han hade en förhoppning och att detta prov skulle gå bra, men han sa också att avlämningar och sök behöver förbättras.
Jäklar om vi ska få problem med söket igen… Bara för att jag är så klantig!
Jag tycker i alla fall att denna domare var riktigt trevlig att starta för och även om vi fick en 0:a så mådde jag bättre efteråt än i lördags.
Jag har bestämt mig för att göra ett nytt försök på lördag i Gävle, sedan efter det blir det en viloperiod och sedan ska vi ta tag i allt som dykt upp under dessa prov, för att vara redo till sommar och höst proven.
/Caroline
lördag 9 maj 2009
Premiär
Vi överlevde! Allihopa!
Vi var på jaktprov i Uppsala idag och det var min och Viljas premiär start på officiellt prov. Ida var med och startade Ambra.
Sammanfattningsvis är jag inte alls nöjd med dagen, av flera olika orsaker, MEN, jag är mycket nöjd med båda mina hundars prestationer.
Ambra var först ut och det var först två enkelmarkeringar på vatten. Ambra tjuvade inte och badade på den branta vägen ner, hon satt i skott och kast, kanske inte stadigt, men hon knallade inte. Fåglarna simmade hon efter klockrent (såklart), men avlämningarna var det lite si och så med.
Den första landmarkeringen sprang hon ut och tog direkt och det efterföljande linjetaget mot samma område gjorde hon också bra. På det efterföljande söket arbetade hon med stor intensitet och fick in allt vilt utom ett.
Allt vilt på land fick Ida i handen och inleveranserna var bra. Det som var mindre bra var att hon hängde lite över vissa vilt. Kaninen tog och upp för att sedan lägga ner igen, men när Ida kallade på henne tog hon upp den. Transporterna blev lite röriga, framför allt när de skulle vända från vattnet.
Ambra fick ett tredje pris för sin prestation, men tyvärr kunde hon inte hålla klaffen vid passiviteten, så hon åkte ner till en nolla.
När det var Viljas tur var jag så nervös, jag hade cementben, tunnelseende och mådde illa.
Den första transporten ned tillvattnet gick riktigt bra och hon satt stadigt i skott och kast, hämtade fåglarna fint och höll dem faktiskt kvar riktigt bra, även om de inte kom ända fram till handen.
Transporten vidare till nästa markering fanns det mycket mer att önska av. Tyvärr tycker jag fotgåendet har blivit sämre i dessa situationer, så vi måste jobba mycket på detta.
Markeringen och det efterföljande linjetaget kunde hon enligt mig inte ha gjort bättre, om man bortser från att fåglarna även där hamnade på backen…
Sedan var det transport till söket, det gick inte heller nåt vidare. Det var ett skott under transporten där och jag hade inte riktigt fattat när det skulle komma, så jag blev orolig över att hon svävade ut och strulade till det onödigt mycket själv.
På söket arbetade hon på riktigt bra med fina upptag och bra tempo, men tyvärr kom även här de flesta fåglarna på backen.
Hon hamnade vid två tillfällen bakom mig så jag fick kalla in henne, och då kommer min underbara hund i full fart och hoppar upp på mig. Jag är så nöjd över att hon lyssnade så bra på pipan i denna situation!
Hon söker och söker på söket men får bara in fyra av sex fåglar. Hon tog ny mark men den blev tyvärr åt sidorna och bakåt i stället för på djupet. Mot slutet började hon även fråga, men med bara ett litet ”sök” från mig så for hon iväg igen. Usch vad det var jobbigt att stå vid söket, jag var så spänd hela tiden på att stå där och vänta.
Vilja fick ett tredje pris och var mycket duktig vid passiviteten, så hon fick behålla sitt.
Det var de dåliga avlämningarna, struliga fotgåendet och missen på söket som gjorde det misstänker jag.
Det var inte många höga pris som delades ut denna dag, tre ettor och en tvåa. Sex stycken fick 3:or och sex fick 0:or.
Jag och Vilja ska göra ett nytt försök på tisdag, även om det känns lite jobbigt.
För Ambras del blir det inga mer prov. Hon har så jobbigt i den situationen och blir så stressad. Det är inte alls bara ”kan själv” som vi ser utan hon har en stress som hon inte kan hantera. Ambra är ingen provhund utan hon är en jakthund. Alla de egenskaperna fick hon bra på på provet. Ett bra sök och mjuka fina apportgrepp och fina avlämningar.
Så jag är nöjd med mina hundar, nu har de fått ett varsitt märgben som de ligger och mumsar på. Underbara hundar!
Vilja levererar in på söket
Vi var på jaktprov i Uppsala idag och det var min och Viljas premiär start på officiellt prov. Ida var med och startade Ambra.
Sammanfattningsvis är jag inte alls nöjd med dagen, av flera olika orsaker, MEN, jag är mycket nöjd med båda mina hundars prestationer.
Ambra var först ut och det var först två enkelmarkeringar på vatten. Ambra tjuvade inte och badade på den branta vägen ner, hon satt i skott och kast, kanske inte stadigt, men hon knallade inte. Fåglarna simmade hon efter klockrent (såklart), men avlämningarna var det lite si och så med.
Den första landmarkeringen sprang hon ut och tog direkt och det efterföljande linjetaget mot samma område gjorde hon också bra. På det efterföljande söket arbetade hon med stor intensitet och fick in allt vilt utom ett.
Allt vilt på land fick Ida i handen och inleveranserna var bra. Det som var mindre bra var att hon hängde lite över vissa vilt. Kaninen tog och upp för att sedan lägga ner igen, men när Ida kallade på henne tog hon upp den. Transporterna blev lite röriga, framför allt när de skulle vända från vattnet.
Ambra fick ett tredje pris för sin prestation, men tyvärr kunde hon inte hålla klaffen vid passiviteten, så hon åkte ner till en nolla.
När det var Viljas tur var jag så nervös, jag hade cementben, tunnelseende och mådde illa.
Den första transporten ned tillvattnet gick riktigt bra och hon satt stadigt i skott och kast, hämtade fåglarna fint och höll dem faktiskt kvar riktigt bra, även om de inte kom ända fram till handen.
Transporten vidare till nästa markering fanns det mycket mer att önska av. Tyvärr tycker jag fotgåendet har blivit sämre i dessa situationer, så vi måste jobba mycket på detta.
Markeringen och det efterföljande linjetaget kunde hon enligt mig inte ha gjort bättre, om man bortser från att fåglarna även där hamnade på backen…
Sedan var det transport till söket, det gick inte heller nåt vidare. Det var ett skott under transporten där och jag hade inte riktigt fattat när det skulle komma, så jag blev orolig över att hon svävade ut och strulade till det onödigt mycket själv.
På söket arbetade hon på riktigt bra med fina upptag och bra tempo, men tyvärr kom även här de flesta fåglarna på backen.
Hon hamnade vid två tillfällen bakom mig så jag fick kalla in henne, och då kommer min underbara hund i full fart och hoppar upp på mig. Jag är så nöjd över att hon lyssnade så bra på pipan i denna situation!
Hon söker och söker på söket men får bara in fyra av sex fåglar. Hon tog ny mark men den blev tyvärr åt sidorna och bakåt i stället för på djupet. Mot slutet började hon även fråga, men med bara ett litet ”sök” från mig så for hon iväg igen. Usch vad det var jobbigt att stå vid söket, jag var så spänd hela tiden på att stå där och vänta.
Vilja fick ett tredje pris och var mycket duktig vid passiviteten, så hon fick behålla sitt.
Det var de dåliga avlämningarna, struliga fotgåendet och missen på söket som gjorde det misstänker jag.
Det var inte många höga pris som delades ut denna dag, tre ettor och en tvåa. Sex stycken fick 3:or och sex fick 0:or.
Jag och Vilja ska göra ett nytt försök på tisdag, även om det känns lite jobbigt.
För Ambras del blir det inga mer prov. Hon har så jobbigt i den situationen och blir så stressad. Det är inte alls bara ”kan själv” som vi ser utan hon har en stress som hon inte kan hantera. Ambra är ingen provhund utan hon är en jakthund. Alla de egenskaperna fick hon bra på på provet. Ett bra sök och mjuka fina apportgrepp och fina avlämningar.
Så jag är nöjd med mina hundar, nu har de fått ett varsitt märgben som de ligger och mumsar på. Underbara hundar!
Det bli mycket väntan på ett jaktprov...
Men Ida och Ambra ser rätt nöjda ut ändå!
Ambra kommer in från söket
..och vill lämna av..
..På rätt sätt!
Apportera på vattnet är bäst säger Ambra.
En mycker spänd matte
Vilja levererar in på söket/Caroline
torsdag 7 maj 2009
Spår och helgkurs
Måste börja med det roligaste. Annica hörde av sig till mig i måndags och frågade om jag ville gå ett öppenklass spår med Vilja på onsdagen. Jag tvekade eftersom vi inte gått ett enda spår sedan anlagsspåret i maj förra året. Men tillslut tänkte jag att jag åker lite på vinst och förlust, om inget annat så blir det ett bra övningsspår. Jag gillar egentligen inte att göra så, men nu gjorde jag det i alla fall. Och tur var väl det, för min duktiga tjej fick ett första pris med HP!! Så nu är det bara att se till att klara två spår till, så har vi championatet!
Helgen som var, var helt underbar!
Jag och Vilja åkte tillsammans med Ingela och Zelda på en apporteringskurs för Lisa Isenström i Örebro.
Vi åkte 6.30 hemifrån i fredags morse och hela fredagen och lördagen ägnades åt apporteringsträning inför nybörjarklass.
Det som var lite annorlunda med denna kurs var att Frida Holst var med och pratade mycket om stress och passivitet. När den ena gruppen tränade apportering med Lisa, så tränade den andra passivitet med Frida.
Fokus var på den aktiva passiviteten, där hundarna ska kunna sitta lugnt och ändå vara med på vad som händer runt omkring dem.
Detta har jag jobbat mycket med med Vilja och det märktes. Under en Walk up med skott och kast kom inte ett enda pip eller tillstymmelse till att försöka knalla. Generellt klarar hon av det bra. Dock kom det pip mot slutet av kursen när hon började bli trött.
Vad vi däremot måste träna mer på är den passiva passiviteten. Vilja hade det jobbigare när vi satt och fikade än när de andra hundarna arbetade. Något jag måste tänka på. Men det är svårt ibland att göra tråkiga saker när man har en så positiv hund. Allt man gör verkar vara roligt!
Apporteringsmomenten och de övningar vi gjorde tyckte jag Vilja klarade riktigt bra, och på söndagen var det dags för ett träningsjaktprov.
Vilja och jag fick starta sist, och på söndagseftermiddagen, efter två intensiva dagar och en dag av väntan var vi ganska trötta båda två.
Men tillslut blev det vår tur att starta. Det var Ida som var domare och den första transportsträckan till den första markeringen gick helt ok. Första markeringen var klockren. Efter det blev transporterna katastrof, jag tror inte hon gick bredvid mig ett enda steg. Däremot var hon med, ropade jag på henne kom hon på en gång, för att sedan singla iväg och gå med skytten, eller bara på sidan om.
Sedan var det en dubbelmarkering på vatten. Just när vi skulle börja kom jag på att Vilja aldrig har gjort detta på vatten förut. Men, min duktiga hund löste uppgiften perfekt och kunde inte ha gjort det bättre. Det som vi däremot behöver jobba på är apportgreppen på vatten (och även lite på land), anden på vattnet tog hon i näbben och bogserade in… Det såg riktigt roligt ut faktiskt.
Sedan var det en enkel landmarkering igen och även den klockren.
Linjetaget gick inte så bra. Hon sprang ut i rätt riktning, men började sedan söka av åt sidorna. Först när vi gick närmare kunde hon hitta kaninen.
På söket höll hon bra tempo och intensitet hela tiden, men det var något ostrukturerat. Fasantuppen var svår att ta in, hon tog upp, tappade tog upp igen och höll på, så jag tror att vi behöver öva lite med fasaner!
Jag är nöjd med hennes insats och prisbedömningen av domaren var en 2:a.
Helgen som var, var helt underbar!
Jag och Vilja åkte tillsammans med Ingela och Zelda på en apporteringskurs för Lisa Isenström i Örebro.
Vi åkte 6.30 hemifrån i fredags morse och hela fredagen och lördagen ägnades åt apporteringsträning inför nybörjarklass.
Det som var lite annorlunda med denna kurs var att Frida Holst var med och pratade mycket om stress och passivitet. När den ena gruppen tränade apportering med Lisa, så tränade den andra passivitet med Frida.
Fokus var på den aktiva passiviteten, där hundarna ska kunna sitta lugnt och ändå vara med på vad som händer runt omkring dem.
Detta har jag jobbat mycket med med Vilja och det märktes. Under en Walk up med skott och kast kom inte ett enda pip eller tillstymmelse till att försöka knalla. Generellt klarar hon av det bra. Dock kom det pip mot slutet av kursen när hon började bli trött.
Vad vi däremot måste träna mer på är den passiva passiviteten. Vilja hade det jobbigare när vi satt och fikade än när de andra hundarna arbetade. Något jag måste tänka på. Men det är svårt ibland att göra tråkiga saker när man har en så positiv hund. Allt man gör verkar vara roligt!
Apporteringsmomenten och de övningar vi gjorde tyckte jag Vilja klarade riktigt bra, och på söndagen var det dags för ett träningsjaktprov.
Vilja och jag fick starta sist, och på söndagseftermiddagen, efter två intensiva dagar och en dag av väntan var vi ganska trötta båda två.
Men tillslut blev det vår tur att starta. Det var Ida som var domare och den första transportsträckan till den första markeringen gick helt ok. Första markeringen var klockren. Efter det blev transporterna katastrof, jag tror inte hon gick bredvid mig ett enda steg. Däremot var hon med, ropade jag på henne kom hon på en gång, för att sedan singla iväg och gå med skytten, eller bara på sidan om.
Sedan var det en dubbelmarkering på vatten. Just när vi skulle börja kom jag på att Vilja aldrig har gjort detta på vatten förut. Men, min duktiga hund löste uppgiften perfekt och kunde inte ha gjort det bättre. Det som vi däremot behöver jobba på är apportgreppen på vatten (och även lite på land), anden på vattnet tog hon i näbben och bogserade in… Det såg riktigt roligt ut faktiskt.
Sedan var det en enkel landmarkering igen och även den klockren.
Linjetaget gick inte så bra. Hon sprang ut i rätt riktning, men började sedan söka av åt sidorna. Först när vi gick närmare kunde hon hitta kaninen.
På söket höll hon bra tempo och intensitet hela tiden, men det var något ostrukturerat. Fasantuppen var svår att ta in, hon tog upp, tappade tog upp igen och höll på, så jag tror att vi behöver öva lite med fasaner!
Jag är nöjd med hennes insats och prisbedömningen av domaren var en 2:a.
Paus i träningen
Åh, har jag hämtat alla dessa?
Mys i gräset efter provet
En söt och trött Vilja
I går var vi hos Bitte och tränade vid vatten. Vi gjorde många bra övningar där vi arbetade mot förväntan vid vattnet. Vilja är riktigt stadig, men efter många kast med sten i vattnet för de olika hundarna kom pipet, fasiken!
Men jag tror att jag får tänka så här; hade det varit en ostadig hund, så hade den klarat en stund och man hade belönat det. Hade hunden knallat hade man tänkt att den klarade ju så många, att det blev för svårt tillslut. Jag måste tänka likadant med hennes pipande, för det är vad hon gör istället för att knalla tror jag. Sitta ett tag och bli belönad, sedan avbryta innan pipet.
Ambra är det som det är med. Hon får en chans på lördag, men jag gillar inte att försätta henne i provsituationen egentligen, hon klarar den inte. Inte för att hon är olydig utan för att hon inte kan hantera stressen och pressen.
Nervös är jag redan i alla fall…
/Caroline
onsdag 29 april 2009
Sjuk...
Är hemma från jobbet idag och är superförkyld... Inte skoj. Rinnande näsa och så himlans ont i halsen, det är nästan bara glass sm hjälper mot det ;-)
Men det positiva är att jag kan passa på att uppdatera bloggen lite.
Jag och Vilja har kommit med på två ev de tre jaktprov vi anmälde oss till! Och det tredje vet vi inte än... Känns så skönt att jag har två starter nu, så vi verkligen får känna på detta. Efter att det gick så bra på det inofficiella provet, har ju såklart mina förväntningar på detta ökat, men samtidgt så känner jag att syftet är att klara en start, sedan hoppas vi såklart på ett bra pris.
Ambra kom också med på två prov. Ambra har haft det lite jobbigt denna vecka eftre provet. Det märks att hon har det jobbigt med stressen och den ligger liksom kvar ett tag efter och det är inte bra. Men vi har ändå beslutat att ge henne en chans att visa vad hon kan, för lägger hon bara den sidan till så är hon kanonduktig.
Så start i Uppsala och Södertälje blir det för oss!
Jag går just nu en lydnadskurs inför Rookie klassen på Svenska Hundklubben, med Vilja. Jag tycker att hon är så duktig och jag hoppas på att vi kommer att kunna tävla lite i lydnad också.
Det som jag tycker är svårigheten där är inte att lära henne momenten, dem kan hon nästan redan. Men det är så svårt för mig att plocka bort alla hjälper!!
Jag är så van att arbeta efter att ge hunden det stöd den behöver, och jag är gärna den som går in och stöttar min hund. Och i alla vardagssituationer och även inom de flesta områderna inom jakten så får man göra det. (självklart inom rimliga gränser). Men när det kommer till lydnaden ska man bara genom ett ord få hunden dit man vill, och det är ju det som är poängen med dessa cirkuskonster, det förstår jag också, men jag har så svårt för att plocka bort de uppmuntrande orden under linförigheten, vill gärna visa med handen i stanna och ja, allt möjligt! Inte för att jag tror att Vilja verkligen behöver dessa hjälper, men jag har så svårt för att låta bli!!
Men det är väl bara att kämpa på...
Jag har en valpkurs just nu på Svenska Hundklaubben och i måndags hade det varit en dålig dag på jobbet och jag mådde inte så bra (det var väl förkylningen som var på gång). De fick träna mycket med lösa hundar, en i taget och jobba på att kommunicera med sin hund utan kopplet. Jag tycker ibland nu för tiden att allt för många kommunicerar så mycket via kopplet.
De var så duktiga allihopa! De kämpade på och det var så roligt att se dem och ingen hund sprang fram till ågon annan eller sprang iväg någon annanstans heller. Man såg så tydligt hur bra kontakt hundar och förare börjar få med varandra. Jag var på så gott humör när jag åkte därifrån. Det är dessa stunder som gör det värt att arbeta som ideell instruktör!
Nu är det att hålla tummar, tår och sporrar för oss på proven!
/Caroline
Men det positiva är att jag kan passa på att uppdatera bloggen lite.
Jag och Vilja har kommit med på två ev de tre jaktprov vi anmälde oss till! Och det tredje vet vi inte än... Känns så skönt att jag har två starter nu, så vi verkligen får känna på detta. Efter att det gick så bra på det inofficiella provet, har ju såklart mina förväntningar på detta ökat, men samtidgt så känner jag att syftet är att klara en start, sedan hoppas vi såklart på ett bra pris.
Ambra kom också med på två prov. Ambra har haft det lite jobbigt denna vecka eftre provet. Det märks att hon har det jobbigt med stressen och den ligger liksom kvar ett tag efter och det är inte bra. Men vi har ändå beslutat att ge henne en chans att visa vad hon kan, för lägger hon bara den sidan till så är hon kanonduktig.
Så start i Uppsala och Södertälje blir det för oss!
Jag går just nu en lydnadskurs inför Rookie klassen på Svenska Hundklubben, med Vilja. Jag tycker att hon är så duktig och jag hoppas på att vi kommer att kunna tävla lite i lydnad också.
Det som jag tycker är svårigheten där är inte att lära henne momenten, dem kan hon nästan redan. Men det är så svårt för mig att plocka bort alla hjälper!!
Jag är så van att arbeta efter att ge hunden det stöd den behöver, och jag är gärna den som går in och stöttar min hund. Och i alla vardagssituationer och även inom de flesta områderna inom jakten så får man göra det. (självklart inom rimliga gränser). Men när det kommer till lydnaden ska man bara genom ett ord få hunden dit man vill, och det är ju det som är poängen med dessa cirkuskonster, det förstår jag också, men jag har så svårt för att plocka bort de uppmuntrande orden under linförigheten, vill gärna visa med handen i stanna och ja, allt möjligt! Inte för att jag tror att Vilja verkligen behöver dessa hjälper, men jag har så svårt för att låta bli!!
Men det är väl bara att kämpa på...
Jag har en valpkurs just nu på Svenska Hundklaubben och i måndags hade det varit en dålig dag på jobbet och jag mådde inte så bra (det var väl förkylningen som var på gång). De fick träna mycket med lösa hundar, en i taget och jobba på att kommunicera med sin hund utan kopplet. Jag tycker ibland nu för tiden att allt för många kommunicerar så mycket via kopplet.
De var så duktiga allihopa! De kämpade på och det var så roligt att se dem och ingen hund sprang fram till ågon annan eller sprang iväg någon annanstans heller. Man såg så tydligt hur bra kontakt hundar och förare börjar få med varandra. Jag var på så gott humör när jag åkte därifrån. Det är dessa stunder som gör det värt att arbeta som ideell instruktör!
Nu är det att hålla tummar, tår och sporrar för oss på proven!
/Caroline
tisdag 21 april 2009
Lopplåde-provet
I lördags var Zelda och Siri här hos oss för att husse och matte flyttade.
Siri och Vilja hade jätteroligt tillsammans som vanligt medan Ambra och Zelda valde att ta det lite lugnt. Förutom på promenaden förståss, då var det full fart på damerna. Det är så skönt att de fungerar så bra tillsammans alla tre.
På söndagen var det dags för Lopplådeprovet. Annica från kennel Ryegates dömde provet. Hon var jättetrevlig att starta för gav bra och inspirerande kritik. Hon kunde också hitta det där bästa hos varje ekipage.
Provet var väl organiserat och det var en trevlig dag och det var kul att få träffa massa Lopplådor och deras hussar och mattar.
Ida startade Ambra och det gick ungefär som väntat. Hon var riktigt duktig före start och kunde med en Ida i ögat gå fot förbi vattnet utan att springa i, till en början i alla fall. När provet nästan var slut kunde inte Ambra låta bli att ta sig ett otillåtet dopp, inte heller när anden kastades i kunde hon hålla sig. Men upptäckte hur sur Ida blev och vände upp igen.
Ambra blir ju väldigt stressad i såna här situationer, och det kombinerat med mycket ”kan själv” blir det ibland lite tokigt. Förutom de små knallningarna vid vattnet så var hon väldigt strulig med viltet. Hon brukar inte strula så med viltet i vanliga fall, men jag är inte så förvånad. I stressade och pressade situationer gör hon likadant med dummys. Hon hastar in, kastar ifrån sig och fokuserar bara på att få komma ut igen och hämta mer. Då är det svårt att få henne att ta om och hon har helt enkelt glömt bort det hon just tagit in, hon är redan halvvägs ute för att hämta nästa.
Men hon är ändå en underbar hund med mycket arbetsglädje (läs apmycket) och apporteringsvilja. Stor vatten passion och ett allmänt positivt förhållningssätt till det mesta. Och ett tredje pris lyckades hon i alla fall få!
Det är hennes förtjänst att jag har lärt mig det jag kan idag, och det är tack vare henne det går så bra med Vilja.
Vilja ja, henne startade jag och hon var riktigt duktig. Jag fick vara lite på henne i fotgåendet, men hon gick ändå med mig och var väldigt uppmärksam. Markeringarna på land och söket gick bra. Hon lyssnade även väl på inkallningen från söket. Det som jag kan önska mer av är avlämningarna. Jag tror att jag fick de flesta i handen, men mycket var för att jag kastade mig fram och tog dem innan hon hann släppa… Vattenmarkeringen tog hon bra, mitt lilla periskop, med en något plaskande simstil och där fungerade avlämningen inte alls.
Sedan var det dags för dirigeringen, ett linjetag på ca 20 m (tror jag, är inte så bra på avstånd!). Det som jag tyckte var lite svårigheten med det, var att först hade ju en markering på vattnet gått (som de fått hämta) sedan skulle de dirigeras 90 grader ifrån den, längs vattenbrynet.
Jag skickade Vilja och efter halva vägen stannade hon och tog ett steg ut i vattnet. Självklart hade jag i all nervositet glömt att stoppa pipan i munnen. Den ska alltid vara där vid dirigering! Så det blev ett stopp, stanna, eller nej, vänta…. Och Vilja gjorde osm hon alltid gör när hennes matte virrar. Kom och satte sig nedanför mig och tittade på mig ”matte, jag fattar inte”.
Jag skickade henne igen och denna gång gick det bättre. Rakt på och fick nosa en stund, men hittade kaninen och kom springande. Jag är så stolt över henne, dirigering har vi inte tränat så mycket än.
Jag är stolt över Viljas hela prov. Kritiken som jag framför allt kommer ihåg var att hon var bra förd och att det bara är att gå ut och starta! Ord som jag blev så glad över!
Och ett förstapris blev det! Till min lilla stjärna!
Så nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer med på något av de officiella proven jag anmält till.
Agaton? med en död and....
Du måste vänta tills jag säger till!!
Vilja med kaninen från dirigeringen
Titta Husse står bland buskarna!
Tio underbart bruna Lopplådor!
Siri och Vilja hade jätteroligt tillsammans som vanligt medan Ambra och Zelda valde att ta det lite lugnt. Förutom på promenaden förståss, då var det full fart på damerna. Det är så skönt att de fungerar så bra tillsammans alla tre.
På söndagen var det dags för Lopplådeprovet. Annica från kennel Ryegates dömde provet. Hon var jättetrevlig att starta för gav bra och inspirerande kritik. Hon kunde också hitta det där bästa hos varje ekipage.
Provet var väl organiserat och det var en trevlig dag och det var kul att få träffa massa Lopplådor och deras hussar och mattar.
Ida startade Ambra och det gick ungefär som väntat. Hon var riktigt duktig före start och kunde med en Ida i ögat gå fot förbi vattnet utan att springa i, till en början i alla fall. När provet nästan var slut kunde inte Ambra låta bli att ta sig ett otillåtet dopp, inte heller när anden kastades i kunde hon hålla sig. Men upptäckte hur sur Ida blev och vände upp igen.
Ambra blir ju väldigt stressad i såna här situationer, och det kombinerat med mycket ”kan själv” blir det ibland lite tokigt. Förutom de små knallningarna vid vattnet så var hon väldigt strulig med viltet. Hon brukar inte strula så med viltet i vanliga fall, men jag är inte så förvånad. I stressade och pressade situationer gör hon likadant med dummys. Hon hastar in, kastar ifrån sig och fokuserar bara på att få komma ut igen och hämta mer. Då är det svårt att få henne att ta om och hon har helt enkelt glömt bort det hon just tagit in, hon är redan halvvägs ute för att hämta nästa.
Men hon är ändå en underbar hund med mycket arbetsglädje (läs apmycket) och apporteringsvilja. Stor vatten passion och ett allmänt positivt förhållningssätt till det mesta. Och ett tredje pris lyckades hon i alla fall få!
Det är hennes förtjänst att jag har lärt mig det jag kan idag, och det är tack vare henne det går så bra med Vilja.
Vilja ja, henne startade jag och hon var riktigt duktig. Jag fick vara lite på henne i fotgåendet, men hon gick ändå med mig och var väldigt uppmärksam. Markeringarna på land och söket gick bra. Hon lyssnade även väl på inkallningen från söket. Det som jag kan önska mer av är avlämningarna. Jag tror att jag fick de flesta i handen, men mycket var för att jag kastade mig fram och tog dem innan hon hann släppa… Vattenmarkeringen tog hon bra, mitt lilla periskop, med en något plaskande simstil och där fungerade avlämningen inte alls.
Sedan var det dags för dirigeringen, ett linjetag på ca 20 m (tror jag, är inte så bra på avstånd!). Det som jag tyckte var lite svårigheten med det, var att först hade ju en markering på vattnet gått (som de fått hämta) sedan skulle de dirigeras 90 grader ifrån den, längs vattenbrynet.
Jag skickade Vilja och efter halva vägen stannade hon och tog ett steg ut i vattnet. Självklart hade jag i all nervositet glömt att stoppa pipan i munnen. Den ska alltid vara där vid dirigering! Så det blev ett stopp, stanna, eller nej, vänta…. Och Vilja gjorde osm hon alltid gör när hennes matte virrar. Kom och satte sig nedanför mig och tittade på mig ”matte, jag fattar inte”.
Jag skickade henne igen och denna gång gick det bättre. Rakt på och fick nosa en stund, men hittade kaninen och kom springande. Jag är så stolt över henne, dirigering har vi inte tränat så mycket än.
Jag är stolt över Viljas hela prov. Kritiken som jag framför allt kommer ihåg var att hon var bra förd och att det bara är att gå ut och starta! Ord som jag blev så glad över!
Och ett förstapris blev det! Till min lilla stjärna!
Så nu är det bara att hålla tummarna för att jag kommer med på något av de officiella proven jag anmält till.
Agaton? med en död and.... Bitvis kunde Ambra också gå fot
En kanin som Ambra hämtade från söket
Du måste vänta tills jag säger till!!
Vilja med kaninen från dirigeringen
Titta Husse står bland buskarna! Efter provet stannade vi hos Bitte och flera av hundarna sprang runt på gården. Det är så härligt med dessa underbara hundar. Någon liten morrning för att säkerställa rangordningen, sedan var det bra!
Underbara flattar!!
Underbara flattar!!
Tio underbart bruna Lopplådor!(Ambra och Vilja längst till höger)
/Caroline
torsdag 16 april 2009
Påsken
Det är så härligt med en hel ledig helg med solsken!
Påskhelgen började ju först med träning med Ingela och Zelda på skärtorsdagen.
På långfredagen hade vi släkten här på middag i en kombinerad påsk- och födelsedagsmiddag. Jag fick ett drinkblandningsset så på kvällen fick jag mamma att skjutsa mig till Kniven och köpa drinkinnehåll!! Sedan var det riktig Cocktailvarning i köket när jag och Rosie tog oss an Tom Collins och Cosmopolitan.
Håkan gillar ju av någon konstig anledning gin och tonic, så jag tänkte att en Tom Collins nog skulle passa. Han kände inte ens att det var något annorlunda, trodde det var en vanlig gin och tonic. Min Cosmopolitan tyckte han smakade hembränt och saft... Nästa gång vi får främmande så vet jag vem det är som får köra hem dem...
Men Yvonne tyckte att min Cosmopolitan var god, så god att hon somnade i bilen på vägen hem!
Hundmorfar kom också och hade två påskägg med sig. Av någon anledning misstänkte jag att det inte var till Håkan och mig... Ett var sitt ägg fyllt med pannkaka och ost, självklart till vovvarna!
Ambra tog sitt ägg och sprang ut på gräsmattan och fick upp det. Vilja sprang runt med det en bra stund i munnen först och undrade vad hon skulle göra med det. Men efter bara pyttelite hjälp så fick hon upp sitt också.
Hundmorfar vet vad tjejerna vill ha!
Mums, tur att man har hundmorfar, säger Ambra
Åh, det goda fanns inuti, säger Vilja
På söndagen åkte jag till Rimbo med Vilja för att träna tillsammans med en av mina träningsgrupper. Vi var hemma hos Märta som har en väldigt duktig jaktlabbe. Jag tror fakstiskt att de mognar fortare än flattarna, jag vill ialla fall tro det....
Vilja skötte sig riktigt bra. Träning på ny plats med nya hundar. Men det var inga problem att hålla sig till mig och göra vad jag bad om. Vi gjorde först en riktigt bra fotövning och sedan var det kluriga markeringar. Vilja löste dem riktigt bra, och även när hon vid ett tillfälle hamnade helt fel och jag valde att kalla in henne, kom hon på en gång, min lilla stjärna!
Viltträning blev det även denna dag.
Vi avslutade med ett sök och då ko tyvärr pipet på Vilja. Attans! Vissa situationer blir det pip och det är så jäkla svårt att komma åt. JAg är ganska säker på att hon inte är medveten om att hon piper. Hon vet ialla fall med säkerhet inte att det är fel.
På måndagen åkte vi till Ida och Martin i Södertäje och medan Håkan meckade i deras badrum åkte Ida och jag iväg och tränade med hundarna. Hon förde Ambra, eftersom hon ska starta henne hos Bitte på söndag och sedan förhoppningsvis även på något av de prov vi anmält henne till.
Vi tränade linjetag och markeringar och det gick super. Inget pip från Vilja heller!!
Ambra tyckte inte att havstruten var så himla rolig, men tillslut sa hon ok och plockade upp den också.
På måndagskvällen var båda hundarna riktigt trötta efter helgens träning.
På tisdagen på väg hem från jobbet satt jag igen och lade upp ett träningspass inför kvällen, men då kom jag på mig själv med att mina hundar behövde nog ingen träning den kvällen, så det blev mys i soffan istället. Ibland är det tur att man har två stycken när träningssuget är stort.
Så det har blivit några lugna dagar med endast promenader, men imorgon kväll blir det nog lite träning!!
Vilja letar godis under ytan.
/Caroline
fredag 10 april 2009
Glad påsk!
Vill passa på att önska "alla" läsare en Glad Påsk! Just nu verkar det ju som att vi får ett underbart väder!
Ingela och Zelda var här och tränade igår. Jag passade på att gå tidigt från jobbet och vi fick en bra eftermiddag.
Först en härlig promenad och sedan var det dags för viltträning.
Det är ganska fascinerande hur hundarna känner igen olika vilt. Vi hade 6 olika fåglar, varav Vilja apporterat alla utom en rapphöna. Vi tränade först lite stadga med olika övningar, och rapphönan var den som var svårast. När jag gick fram till henne med flera fåglar i handen var det rapphönan som var mest intressant. Den var hon även mer tveksam över att plocka upp vid själva apporteringen. Där ser man hur viktigt det är att presentera olika viltslag för dem!
Träningen för övrigt gick riktigt bra, vi tränade mot förväntan hela tiden och lade även på skott vid markeringarna. Jag tycker att Vilja är riktigt stadig och lugn, tyvärr kommer det ändå lite pip ibland. Hon piper på ett konstigt sätt. Tex när man ska vända eller tom precis i skicket så kommer ett pip. Det är ju för att hon har så hög förväntan. Men jag hoppas på att hon kan hålla truten på jaktprovet, där behöver hon ju aldrig kunna vända ifrån på samma sätt, sedan får jag helt enkelt fortsätta att jobba med det. Eftersom detta har kommit nu den sista tiden, har jag all förhoppning om att vi ska hitta tillbaka till det tysta vi haft i nästan två år.
Sedan kom Siri och fick prova på att höra lite skott. Hon var inte alls berörd av skottet, hon var jätteduktig! Däremot var bössan, när Håkan höll i den lite läskig... Man vet ju aldrig vad den kan ta sig till!! Det är inte lätt att vara en liten flatt i spökåldern...
Tyvärr blev det inga biler från detta träningspass heller... Jag ska bättra mig!
GLAD PÅSK PÅ ER!!!
/Caroline
Ingela och Zelda var här och tränade igår. Jag passade på att gå tidigt från jobbet och vi fick en bra eftermiddag.
Först en härlig promenad och sedan var det dags för viltträning.
Det är ganska fascinerande hur hundarna känner igen olika vilt. Vi hade 6 olika fåglar, varav Vilja apporterat alla utom en rapphöna. Vi tränade först lite stadga med olika övningar, och rapphönan var den som var svårast. När jag gick fram till henne med flera fåglar i handen var det rapphönan som var mest intressant. Den var hon även mer tveksam över att plocka upp vid själva apporteringen. Där ser man hur viktigt det är att presentera olika viltslag för dem!
Träningen för övrigt gick riktigt bra, vi tränade mot förväntan hela tiden och lade även på skott vid markeringarna. Jag tycker att Vilja är riktigt stadig och lugn, tyvärr kommer det ändå lite pip ibland. Hon piper på ett konstigt sätt. Tex när man ska vända eller tom precis i skicket så kommer ett pip. Det är ju för att hon har så hög förväntan. Men jag hoppas på att hon kan hålla truten på jaktprovet, där behöver hon ju aldrig kunna vända ifrån på samma sätt, sedan får jag helt enkelt fortsätta att jobba med det. Eftersom detta har kommit nu den sista tiden, har jag all förhoppning om att vi ska hitta tillbaka till det tysta vi haft i nästan två år.
Sedan kom Siri och fick prova på att höra lite skott. Hon var inte alls berörd av skottet, hon var jätteduktig! Däremot var bössan, när Håkan höll i den lite läskig... Man vet ju aldrig vad den kan ta sig till!! Det är inte lätt att vara en liten flatt i spökåldern...
Tyvärr blev det inga biler från detta träningspass heller... Jag ska bättra mig!
GLAD PÅSK PÅ ER!!!
/Caroline
söndag 5 april 2009
Krypen är här!!
Vilka underbara hundar jag har!
Vi var i Södertälje hos Ida och Martin igår och tränade med hundarna. Ida ska ju starta Ambra på prov i vår så hon tränade henne och jag Vilja. Håkan kastade fåglar och Martin och Seven mest njöt i den underbara solen!
Vi började med jaktlydnadsövningar med dummys. Fotgående med fallande dummys och en motförväntan övning där hundarna inte visste vilken dummy de skulle få hämta eller vems tur det var.
Sedan upprepade vi exakt samma sak med vilt. Det gick hur bra som helst! Vilja hade superbra upptag och lämnade även av i handen. Ambra var också duktig, men blev ibland förbryllad av att faktiskt Ida skulle ha apporterna och inte jag. Vid mot förväntan övningen började hon strula lite med viltet också. Men hon är ju skendräktig, ny förare mm, så vi la inte så stor vikt vid det. När Ida sedan tjoade lite vid inlevereringen, ordnade det sig. När vi sedan la sök så hämtade hon fåglarna klockrent, utan strul! Det var nog så att hon blev förvirrad av situationen.
Viljas sök kunde nästan inte ha blivit bättre. Fina upptag och hon arbetade på och tog ny mark och arbetade i samma tempo genom hela söket (högt) och hade samma bra fart in som ut. Kanoners!
Ida var imponerad av Vilja och det känns roligt. Jag hoppas att hon fortsätter med detta under våren.
När vi sedan kom hem till Ida hittade vi fästingar som kröp på båda hundarna, usch! Så nu är det redan dags att börja med fästingmedel...
/Caroline
Vi var i Södertälje hos Ida och Martin igår och tränade med hundarna. Ida ska ju starta Ambra på prov i vår så hon tränade henne och jag Vilja. Håkan kastade fåglar och Martin och Seven mest njöt i den underbara solen!
Vi började med jaktlydnadsövningar med dummys. Fotgående med fallande dummys och en motförväntan övning där hundarna inte visste vilken dummy de skulle få hämta eller vems tur det var.
Sedan upprepade vi exakt samma sak med vilt. Det gick hur bra som helst! Vilja hade superbra upptag och lämnade även av i handen. Ambra var också duktig, men blev ibland förbryllad av att faktiskt Ida skulle ha apporterna och inte jag. Vid mot förväntan övningen började hon strula lite med viltet också. Men hon är ju skendräktig, ny förare mm, så vi la inte så stor vikt vid det. När Ida sedan tjoade lite vid inlevereringen, ordnade det sig. När vi sedan la sök så hämtade hon fåglarna klockrent, utan strul! Det var nog så att hon blev förvirrad av situationen.
Viljas sök kunde nästan inte ha blivit bättre. Fina upptag och hon arbetade på och tog ny mark och arbetade i samma tempo genom hela söket (högt) och hade samma bra fart in som ut. Kanoners!
Ida var imponerad av Vilja och det känns roligt. Jag hoppas att hon fortsätter med detta under våren.
När vi sedan kom hem till Ida hittade vi fästingar som kröp på båda hundarna, usch! Så nu är det redan dags att börja med fästingmedel...
/Caroline
onsdag 1 april 2009
Vår?
Är det så att våren är på väg?? Jag vet inte om jag vågar hoppas...
Det har varit mycket sedan senast. I helgen var jag på den andra helgen av min instruktörsutbildning. Vilja var med och jag tycker att hon skötte sig riktigt bra. Hon har problem med att vänta länge i bilen och det tar lång tid för henne att komma ner på en nivå så att hon fungerar igen. Detta är något vi måste jobba på.
Måndag och tisdag var jag på Friibergs herrgård med jobbet. Vi fick mycket gjort på våra verksamhetsdagar och oj så god mat vi fick. På måndagskvällen blev det "kurs" i drinkblandning, jättekul! Så nu önskar jag mig lite blandadrink redskap, så jag kan bjuda mina gäster på goda drinkar!
Förra helgen var Ingela och Siri här och tränade jaktlydnad, det var så duktiga båda vovvarna!!
Två systrar söta med ett gäng dummys
Viltet måste jag också komma igång med...
Det börjar ju bli dags att anmäla till proven, men jag ser det som övning nu i vår och satsar mer till hösten.
/Caroline
torsdag 19 mars 2009
Promenad i ljus
Idag kom jag hem från jobbet i riktigt skaplig tid. Kommer inte ihåg när jag var hemma så här tidigt sist...
Vilja: Ambra, hittade du nåt spännande att rulla dig i??
Det var fortfarande ljust när vi gick en promenad med hundarna och Håkan tog lite bilder som ni ser nedan. Bevis för att det faktiskt kan bli fina bilder i auto också!! ;-) (lite mörka dock)
Vilja: "Tjihoo, Ambra har du hittat bollen??" Skutt.
Ambra i full fart med bollen
Vilja börjar lära sig att vänta på sin tur...
En glad Ambra
Vilja: Ambra, hittade du nåt spännande att rulla dig i??Två glada springande flattar! Vad är vackrare?
Jag har bestämt mig nu att inför provstarten med Vilja är det endast lydnadsträning och fågelträning som gäller. Lydnaden har jag börjat tappa har jag känt, och det är hög tid att plocka tillbaka den.
Jag är inte längre orolig för att hon inte kommer att söka, hon har fått upp sånt intresse nu, så det kommer hon att göra, i synnerhet om det gäller fågel!
På söndag kommer Ingela och Siri hit och då blir det ett tufft jaktlydnadspass!
Till sist en bild tagen av mig, INTE i autoläge. Jag får dåligt samvete nu för tiden om jag gör det, faktiskt...
Mys i vår (?) solen
/Caroline
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)