Spår och helgkurs

Måste börja med det roligaste. Annica hörde av sig till mig i måndags och frågade om jag ville gå ett öppenklass spår med Vilja på onsdagen. Jag tvekade eftersom vi inte gått ett enda spår sedan anlagsspåret i maj förra året. Men tillslut tänkte jag att jag åker lite på vinst och förlust, om inget annat så blir det ett bra övningsspår. Jag gillar egentligen inte att göra så, men nu gjorde jag det i alla fall. Och tur var väl det, för min duktiga tjej fick ett första pris med HP!! Så nu är det bara att se till att klara två spår till, så har vi championatet!

Helgen som var, var helt underbar!
Jag och Vilja åkte tillsammans med Ingela och Zelda på en apporteringskurs för Lisa Isenström i Örebro.
Vi åkte 6.30 hemifrån i fredags morse och hela fredagen och lördagen ägnades åt apporteringsträning inför nybörjarklass.
Det som var lite annorlunda med denna kurs var att Frida Holst var med och pratade mycket om stress och passivitet. När den ena gruppen tränade apportering med Lisa, så tränade den andra passivitet med Frida.
Fokus var på den aktiva passiviteten, där hundarna ska kunna sitta lugnt och ändå vara med på vad som händer runt omkring dem.
Detta har jag jobbat mycket med med Vilja och det märktes. Under en Walk up med skott och kast kom inte ett enda pip eller tillstymmelse till att försöka knalla. Generellt klarar hon av det bra. Dock kom det pip mot slutet av kursen när hon började bli trött.
Vad vi däremot måste träna mer på är den passiva passiviteten. Vilja hade det jobbigare när vi satt och fikade än när de andra hundarna arbetade. Något jag måste tänka på. Men det är svårt ibland att göra tråkiga saker när man har en så positiv hund. Allt man gör verkar vara roligt!

Apporteringsmomenten och de övningar vi gjorde tyckte jag Vilja klarade riktigt bra, och på söndagen var det dags för ett träningsjaktprov.
Vilja och jag fick starta sist, och på söndagseftermiddagen, efter två intensiva dagar och en dag av väntan var vi ganska trötta båda två.
Men tillslut blev det vår tur att starta. Det var Ida som var domare och den första transportsträckan till den första markeringen gick helt ok. Första markeringen var klockren. Efter det blev transporterna katastrof, jag tror inte hon gick bredvid mig ett enda steg. Däremot var hon med, ropade jag på henne kom hon på en gång, för att sedan singla iväg och gå med skytten, eller bara på sidan om.
Sedan var det en dubbelmarkering på vatten. Just när vi skulle börja kom jag på att Vilja aldrig har gjort detta på vatten förut. Men, min duktiga hund löste uppgiften perfekt och kunde inte ha gjort det bättre. Det som vi däremot behöver jobba på är apportgreppen på vatten (och även lite på land), anden på vattnet tog hon i näbben och bogserade in… Det såg riktigt roligt ut faktiskt.
Sedan var det en enkel landmarkering igen och även den klockren.
Linjetaget gick inte så bra. Hon sprang ut i rätt riktning, men började sedan söka av åt sidorna. Först när vi gick närmare kunde hon hitta kaninen.
På söket höll hon bra tempo och intensitet hela tiden, men det var något ostrukturerat. Fasantuppen var svår att ta in, hon tog upp, tappade tog upp igen och höll på, så jag tror att vi behöver öva lite med fasaner!
Jag är nöjd med hennes insats och prisbedömningen av domaren var en 2:a.

Paus i träningen

Åh, har jag hämtat alla dessa?

Mys i gräset efter provet

En söt och trött Vilja

I går var vi hos Bitte och tränade vid vatten. Vi gjorde många bra övningar där vi arbetade mot förväntan vid vattnet. Vilja är riktigt stadig, men efter många kast med sten i vattnet för de olika hundarna kom pipet, fasiken!
Men jag tror att jag får tänka så här; hade det varit en ostadig hund, så hade den klarat en stund och man hade belönat det. Hade hunden knallat hade man tänkt att den klarade ju så många, att det blev för svårt tillslut. Jag måste tänka likadant med hennes pipande, för det är vad hon gör istället för att knalla tror jag. Sitta ett tag och bli belönad, sedan avbryta innan pipet.

Ambra är det som det är med. Hon får en chans på lördag, men jag gillar inte att försätta henne i provsituationen egentligen, hon klarar den inte. Inte för att hon är olydig utan för att hon inte kan hantera stressen och pressen.

Nervös är jag redan i alla fall…

/Caroline