En lång vecka

Denna vecka har gått så sakta tycker jag. Jag har haft fullt upp hela tiden på jobbet, och bara vilat när jag kommit hem. Jag är så trött. Troligen beror det på att jag nyss varit sjuk och att den mörka perioden har pågått så länge nu.

I lördags var Rosie och Stefan här. Meningen var att vi skulle ha åkt till Håkans bror i Kopparberg, men det varnades för sånt oväder, så det blev inställt. Men ovädret kom liksom aldrig… Inte till oss i alla fall.
Vi åt god mat. Håkan hade gjort fiskplanka som var smaksens!
Sedan spelade vi ”Bet your brain”. Riktigt kul spel tycker jag. Det är ett frågespel, men samtidigt går det ut på att du måste satsa hjärnceller både på ditt eget och de andras kunskaper. Så det räcker inte med att vara smart…. Jag tänker inte tala om vilka som vann.

Håkans goda fiskplanka!

Ska'ru fota länge eller får man äta snart?? (Hungrig Stefan)

I fredags kväll märkte vi att Vilja börjat löpa, det kan vara så att hon började någon dag tidigare. På måndagsmorgonen upptäckte jag att även Ambra gått in i löp.
Ganska skönt att de löper nu, så det inte kommer mitt i kurs- tränings- och provsäsong. Eller är det det jag egentligen vill…?? :-)
Usch, jag blir så nervös av tanken på att jag ska starta Vilja, även om jag vet att det är dags nu. Blir även nervös för Idas skull som planerar att starta Ambra.
Att något som egentligen är så kul, kan ge upphov till sån nervositet!!

Har just varit ute med hundarna. Fy vad alt det är överallt! Vi har ju mest åkrar här, men när man gå på traktorvägarna där de kör är det svinhalt!
Det är så trist med promenader i mörkret. Om det ändå inte tänker komma någon riktig snö, (för detta iskrafs räknas inte) så tycker jag att det kan bli vår och barmark!
Just det, ska ju försöka hinna med öppenspåren med Vilja också… Undrar om hon har mognat sedan sist vi gick…

Såg att Ambra skrivit ett inlägg förut, men jag är för trött för att skriva nu.

/Caroline

Mammut

Vi var på bio igår och såg premiären av Lukas Moodyssons Mammut. Vi åkte till Kista, mest för bekvämlighets skull!
Vi köpte de obligatoriska popcornen och gick in på bion. Som vanligt börjar då in filmen på utsatt tid, utan 3 minuter över börjar reklamen... Då hade jag redan hunnit spilla ut alla mina popcorn (utom fem) på golvet. Svisch sa det så hade alla ramlat ut! Så popcornen var alltså slut innan reklamen ens börjat. Håkan vart utan ha,ha,ha,ha. (denna sista mening har faktiskt Håkan skrivit när jag var ute med hundarna! Men jag såg det!)

Men till filmen. Den var bra. Den var gripande. Den gjorde mig förbannad. Den var bra filmad. Jag grät.
Den handlade om en familj i en lyxlägenhet i New York med en filippinsk nanny. Mamman var kirurg och pappan blev rik på data-spel. Pappa åker till Thailand för att skriva på ett mångmiljon kontrakt.
Lukas tar oss med till flera platser i världen, New York, Bangkok, Filippinerna, en strand i Thailand och till och med ut i rymden.
Känslomässigt är det också en resa, en resa mellan frustration, ilska, sorg och även glädje.
Vi får följa människornas liv, kirurgen som ifrågasätter sitt arbete och hur mycket tid det tar från dottern. Den filippinska nannyn som lämnat sina två pojkar i hemlandet, och de två pojkarna på Filippinerna som saknar sin mamma. Affärsmannen som åker till Thailand med alla landets frestelser, och de människor han träffar där.
Filmen handlade mycket om vad människor gör och offrar för sina barn, men den tog också upp de som inte gör det.
Det var inte en Hollywood film, eller ens amerikansk. Den känndes svensk. Slutet var absolut svenskt.
Det var bra växlingar mellan scener och den var bra filmad, rent estetiskt eller vad man säger, men ni förstår vad jag menar.
Detaljerna gjorde mycket, som när den filippinska mamman i New York köper en basketboll att skicka hem till sonens födelse dag, märkt med "made in Philippines".
Det finns även delar i filmen man kan känna igen sig i. Mannen på resa i Thailand ringer hem och berättar för sin fru att han vill börja arbeta med välgörenhet. Jag undrar hur mycket välgörenhet han tänker arbeta med när han kommer hem...
Jag har tänkt så själv, både när jag var i Indien och Afrika. Ideer om vad man kan göra för att hjälpa. Visst, jag är världförälder och jag gör lita småsaker ibland, men visst finns det mycket mer jag skulle kunna göra.
Det låg en tung skugga över hela biosalongen när filmen var slut. Det tog ett tag efter att eftertexterna börjat rulla innan folk reste på sig och började gå ut. Den var gipande. Jag grät igen.
Jag har sett Fucking Åmål och Tillsammans, Lilja 4-ever har jag inte orkat se.
Men som vanligt tror jag att det är de människor som verkligen skulle behöva se den, som inte gör det. Fast ändå, de som är "skurkar" i filmen (jag tänker på en speciell sort som jag inte tänker säga, vill inte förstöra för er som inte sett den) är människor som lever mitt ibland oss, så kanske....

Gå och se "Mammut"!!

/Caroline

Hålla Käften

Att det ska vara så svårt, att hålla käften alltså.

Var på klubben och tränade lydnad med Ambra idag. Vi hade bestämt oss för att idag gå igenom alla momenten som om vi vore på tävling. Alltså endast ett kommando osv.

Jag var helt säker på att Ambra vid följsamheten skulle gå åt sitt eget håll och gå före. Men hon gjorde inte det! Jag sa ett kommando och kunde sedan gå ett pass utan att säga något och utan att titta på henne, hon baar följde med! Tänk så bra det kan gå om man inte är där och tjatar och petar...

Momenten inkallning, hopp över hinder och platsliggningen funkar riktigt bra. Det som inte fungerar är ställande och läggande under gång. Ambra klarade läggande under gång riktigt bra förrut. Men så började jag träna in ställandet och nu fungerar inget av det. Vid kommando "ligg" och "stå" så sätter hon sig, alternativt fortsätter att gå. Det verkar precis som att hon blivit förvirrad över vad hon ska göra, så hon gör ett mellanting.

Ambra var riktigt bra på träningen idag, det är synd att jag inte vågar tävla henne. Skulle hon bara sköta sig så skulle det nog gå rätt bra. Hon gör allt med sån fart och glädje!

Ska bli spännande att se under våren när jag börjar lydnadsträningen med Vilja och se hur den går.

Nej, nu ska jag nog gå och sova. Har varit så trött efter att jag var sjuk och inte kommer jag i säng på kvällarna heller. Så blir det läsa lite bok (Dödergök) och sedan nattinatti!!

Tillslut, för Ingelas skull, en vinterbild från vintern 2007 och en bild på Ambrisen som valp!!

/Caroline

Hundträning idag också!!

AAARGG!! Skrev ett lång inlägg, så lägger uppkpllingen av och all text försvinner!! Jag måste lära mig att kopiera texten innan jag ska publicera...
Jag gör ett nytt försök...

Imorse skulle Vilja och jag åka till Skepptuna och träna med träningsgänget. Jag gick upp i god tid och gjorde frukost, matsäck och tog en lugn prommis med hundarna... Haha, trodde ni på det?? Jag kom som vanligt ur sängen för sent och stressade ut med hundarna. Som tur är har jag en underbar man som fixade matsäcken!
Ambra måste ha kännt att jag var stressad, för när hon gjort sitt och vi skulle gå hem så kom hon inte. Nej, hon skulle ned i ån och lukta och bada. Jag blev bara less och gick hem. Nu tänker ni säkert, "Ja men då får hon som hon vill!" I och för sig, men, Ambra hatar att bli lämnad och hon fick stå utanför grinden och glo medan Vilja fick ett godissök, vilket är det bästa Ambra vet. Hon var bara ca 1 minut efter..

Vi kom tillslut iväg till träningen och den gick rätt bra. Först gjorde vi en närsöks övning och sedan skulle vi göra ett linjetag, genom närsöksområdet för att göra det lite svårare. Det är lite roligt ibland hur vi människor tror och hur hundarna gör. Ingen av hundarna hade svårt med att gå över området, däremot hade de svårt med platsen där vi lagt linjetaget. Det var djupet som var svårt tror jag. Vilja tog mit täcken och sprang och sprang, förbi dummyn och till grannkommunen typ. Men hon gjorde ju egentligen rätt eller hur?? Korkade matte som inte blåser stopp eller någonting.
Sedan var det sök. Vi behövde alla träna våra hundar på att gå på djupet. Jag fick en tankeställare, att vill man att hunden ska leta djupt, ska man bara lägga djupt och inga nära. Det kan låta självklart, men jag har inte riktigt tänkt så förrut. Tur att jag är med i ett så bra träningsgäng som ger ny input!
Vi tog med hundarna ut i söket och la dummysarna. Sedan var det dags för fika. Tack igen till min man att jag fick varmchoklad och smörgås, gott i magen!!
Sedan var det dags att hämta in söket. Det märktes tydligt att Vilja kom ihåg att vi varit därute innan, för hon sprang rakt ut och började söka djupt. Fyra dummys hämtade hon in rätt snabbt. Det hon gjorde idag, som hon gjort flera gånger förrut är att hon efter man skickat ut henne stannar och bara står och tittar. Det har förrut oroat mig, men jag har insett att om jag bara håller käften (!) och inte lägger mig i, så fortsätter hon efter ett tag att söka. Kanske behöver hon ibland stanna upp och fundera lite?
Jag måste bli bättre på att dela upp de moment jag tränar. Jag tror att det kan vara bra att bara lägga djupa om man vill att hunden ska lära sig att gå djupt, men jag måste också tänka på att inte göra det för mycket, då finns risken att hon inte kopplar på näsan förrän hon är därute, och det vill vi ju inte!
Sedan måste vi också träna på terrängövergångar i söket, men det får bli en annan dag...

Jag vet att det inte varit så många bilder i de sista inläggen, men jag har svårt att fokusera på något annat när jag tränar hund. Men snart börjar min fotokurs, då kommer det nog komma fler foton!

/Caroline

Vilja 2 år!

Jajjemän, idag blir lilla tjejen 2 år! Helt otroligt vad tiden går...
Vi firade med att åka och hälsa på pappa Seven i Södertälje. Han och hans familj har flyttat till en ny lägenhet som vi alla tre tyckte var supermysig!! (Ambra hälsar att denna trapp inte har ett fruktansvärt monster, så den var helt ok att gå i!).

Vi var ute och tränade och Vilja var otroligt duktig.
Började med en linjetagsövning som jag ska försöka förklara, för den var riktigt bra. Jag såg ut tre referenspunkter på rad i en åkerkant. Tog med mig Vilja och gick rakt förbi dem och släppte en dummy vid varje som hon såg. När jag lagt vid alla tre gick jag snett utåt så jag hamnade vinkelrätt från den första utlagda, och skickade på den. Vilja gick på en klockren linje och hämtade in dummyn direkt! Vi fortsatte till de andra två och även dem tog hon kanon!
Det som är bra med övningen tycker jag är att hon har sett alla utläggen, men hon har inte sett något utlägg från den vinkeln hon sedan blir skickad! Så hon kan inte springa i något gammalt spår från mig eller så. Hon har alltså en helt annan bild vid skicket än vid utlägget! Bra övning tycker jag, den ska jag göra fler gånger, tack Ida!
Sedan fick Seven och Ambra göra lite sök och Vilja fick bara titta på. Av någon konstig anledning gick det inte så bra för dem. Sökaet var mycket svårt lagt, men ändå. Ambra låste sig fast i flera områden och släppte dem inte. Hon började också vädra väldigt mycket uppåt i träden. Jag tänkte först att hon trodde att husse varit där och hängt upp dem, han brukar roa sig med att hänga dummys i träd... Men sedan när jag såg att även Seven och Vilja nosade mycket uppåt blev jag orolig över att det låg ett lo och tittade på oss, har blivit lite orolig för det sedan ett drog förbi här... (När jag kom hem så förklarade Håkan dock för mig att det var troligare att det var skogshöns som hundarna vädrat, och jag är beredd att hålla med...)

Sedan lades ett sök till Vilja ut, bara så att hon kunde ana var det var. Seven och Ambra fick sedan hämta sina dirigeringar och sedan var det tur för Vilja att söka. Hon var superduktig! Fem av sju hämtade hon in med full fart och intesitet. Jag tror det börjar trilla ned i huvudet på min lilla 2-åring!!
Nu ska här satsas för start i vår!!

Håkan var ute med jaktlaget och letade älg idag. Fem man och en tax var ute hela dagen, men ingen älg, men ett rådjur!

Jag måste bara avsluta detta inlägg med att ifrågasätta hela det svenska folket. Hur röstar ni i körslaget egentligen? Hur kan Team Wells åka ut? Enligt mig var det den kören som hade bäst låtval, bäst komposition av stämmor och variation på solo och kör. De hände nåt när de sjöng.
Har alla tonårstjejer gått ihop och röstat på Erik?? Var är pensionärerna?? Bergis kommer Erik att vinna... Jag slutar nog att titta nu...

/Caroline

Kusinerna från landet på besök i stan

Matte har varit sjuk denna vecka. Det har varit långtråkigt, för hon har inte orkat träna nåt med oss. Men det har också varit ganska mysigt, för vi har gosat i soffan hela dagarna!

I onsdags fick vi i alla fall tillslut åka bil. Vi åkte och åkte och tillslut stannade matte på en parkering. Jag började med mina glädjetjut och ropade Jippiee, vi är framme, nu ska vi göra något kul!! Glöm inte bort att ta med mig!! Matte öppnade bakluckan och såg jättearg ut (så arg som hon nu kan se ut, hon tror att hon ser jättearg ut, men jag vet precis var jag har henne och hur långt jag kan gå!) jag förstår inte problemet. Matte brukar glömma saker ibland, det är väl jättebra att jag då påminner om min existens så hon inte glömmer mig?? Och det är ju bara ren glädje som sprutar ut!
Hur som helst blir jag i alla fall tyst när hon kommer, annars får man aldrig gå ut! Den lilla i facket bredvid har inte fattat det än…
Kopplet måste jag också ha på mig. Jag har aldrig fattat poängen med det, det bara hindrar mig från att springa ut min glädje och nosa på de fläckar jag vill. Och även fast jag drar och drar och försöker säga åt matte att vi måste springa, så fattar hon inte. Hon kan till och med bli arg! Herregud, bara för att jag talar om att det är bråttom, hon går ju såå långsamt!!
Vid det här laget har jag börjat fatta var vi är. Vi ska till Ingela! Jag tycker om henne. Man får pussa på henne och hon ger en godis.
Oj, vad med spännande lukter det är här! En liten valp skäller på oss men jag orkar inte ens titta, inte Vilja heller. Vi hjälps båda åt att försöka få matte att gå in genom porten, nehej, och varför inte det då? Matte blir jättearg och tar mig i örat och säger att det är dags att vi börjar uppföra oss och inte bete oss som vildar. Vadå, jag skulle ju bara visa vägen in. Men jag lugnar mig, lite i alla fall.
Sen äntligen kommer Ingela! Och Siri och Zelda är visst med också. Alla vi fyra vill springa och hälsa, värst är såklart de två små systrarna söta. Vilja och jag försöker hela tiden övertala matte att vi ska hälsa och jag ser att Siri och Zelda gör samma sak. Jag hör någon under promenaden muttra något om annons på Blocket, men jag förstår inte riktigt vad det är.
Äntligen kommer vi till en hundrastgård och vi får alla fyra springa!
Helt plötsligt blir jag alldeles blöt i ansiktet, det är Siri! Jag tittar upp och ned, till höger och till vänster, överallt UTOM på Siri, men inte fattar hon inte. Jag försöker till och med att gurgla lite, men inte ens det hjälper. Jaja, om jag struntar i det så går det nog över om en stund.
Godis!! Jag ser hand i fickan, godis! Jag springer dit och matte står och säger ligg till oss alla fyra. Min syster har nog inte alla hemma alltid, för hon börjar att snurra. Det vet väl var enda hund att när det sägs ligg ska man sitta på rumpan som en ekorre! Siri lägger sig ned, är hon trött efter allt springande eller? Vilja bara studsar som vanligt. Suck, det är tur att det är någon som har hjärna i detta gäng!!
Sedan är det dags att gå igen och kopplet åker på, suck.
När vi kommer hem till Ingela får jag och Vilja vänta utanför först. De säger något om att Siri har blivit lite fundersam på trappen och att jag inte behöver visa henne hur farligt det är! Klart som f*n hon är fundersam över trappen! Det bor nämligen ett flattätande monster där! I mitten, i det stora hålet! De kommer ångra sig den dagen hon blir uppäten. Om vi bara hade låtit Ambra få berätta om monstret kommer de säga då. Jag och Vilja (som jag minsann lärt upp) håller oss längs väggarna och det gör vi även denna gång när vi äntligen får gå in. När vi hälsar på hos Ingela har matte någon konstig ide för sig att vi måste gå in ett litet rum och stå en stund innan vi kan gå vidare in till Ingela. Jag tycker det är ett helt ok rum, men jag förstår inte poängen? Varför ska vi står där inne allihop och trängas en stund?
När vi kommer in till Ingela så sätter sig tvåbeningarna och tittar i nån katalog. Ljus heter det visst. När man kan titta på fyra vackra bruna flattar??
Vi är ganska trötta alla fyra och vi lägger oss och vilar. Efter en stund blir vi piggare och Vilja ska som vanligt briljera med att sitta på en stol. Jag fattar inte vad det är som är så märkvärdigt med att sitta rakt upp och ned på en stol?? Men de tvåbenta brukar tycka att det är gulligt.
Jag börjar känna mig lite hungrig och inser till min fasa att det är 15 minuter över mattid!! Jag klänger ett tag på matte men hon fattar inte. Jag frågar min syster om det inte är mattdags än, så man kanske får smaka lite. Men ve och fasa, i detta hus får man tydligen mat jätte sent får jag höra. Förr kunde man få ett lunchkex när den lilla åt tydligen, men det är det också slut med. Jag börjar förstå detta med lågkonjunktur nu…
Jag lägger mig på golvet och ser helt utsvulten ut, men insjunkna kinder och allt, men ingen förbarmar sig över mig.
Tillslut är det i alla fall dags att åka hem. Vilja börjar som vanligt låta sitt konstiga läte som hon alltid gör när vi ska ut. Denna gång måste faktiskt jag haka på också, jag är faktiskt utsvulten!! Zelda tittar lite konstigt på Vilja, och fast hon blivit tillsagt att sitta så måste hon gå fram och nosa på Vilja, är det något fel på henne eller?? Kusinerna från landet…


/Ambra

Flummigt inlägg om hundträning.

Jag har nog sovit under hela hösten tror jag, ialla fall från allt inom utveckling av hundträningsmetoder.
Crossover och burlekar är nya begrepp för mig. Har tittat runt lite på bloggar och läst i helgen då jag varit sängliggande med feber och hittat lite allt möjligt.
Det finns en högt anseende "hundmänniska" i vårt land som tror att allt är svart eller vitt (Ni som känner mig vet vem jag menar! ;-)). Jag tror absolut inte att det är så.

Jag har läst om den ena metoden extremare än den andra. Att man skulle ha sin valp i bur när man inte tränar den för att förhindra felbeteenden? Det låter i mina ögon helt förkastligt, plus att det är väl olagligt i detta land? (Men som jag förstått är det inte nödvändigtvis så "burleken" är??) Man måste också tänka på hur valpen mår mentalt...

Jag är självklart mot allt våld mot djur och man måste vara rättvis. Men jag använder nej till mina hundar och jag kan bli riktigt arg också. Men samtidigt tycker jag att rätten att bli arg på sin hund är något man måste "förtjäna". Att hunden känner sig trygg med sin förare är A och O. Jag tycker också att man ska välja när man faktiskt kan bli arg. Frågan man ska ställa sig är ska jag lära min hund cirkuskonster eller ska jag lära den att "lyda"? När det gäller cirkuskonster är det lätt, då får man inte bli arg. När det gäller "lydnaden" och uppfostran måste man kanske bli arg ibland, hur ofta och mycket beror nog på hunden, föraren och vilket förhållande man har.
Att bli arg på sin hund som springer på fel dirigering eller slutar att söka tycker jag är fel, att bli arg på en hund som tjuvar i väg på en dummy, är kanske i vissa fall befogat (dock inte i alla fall, beror på många omständigheter).
Det blir också fel om hunden blir rädd för en. Något jag upptäckt med båda mina och som gör mig glad, är att om jag blir riktigt arg över något, väljer de nästan alltid att sätta sig vid min sida. Jag har alltid försökt lära mina hundar att sitta vid min sida är aldrig fel. Så länge de är hos mig är det inte fel. SKulle det sedan vara något som att de inte vill gå ut, får man motivera, det går inte att bli arg för att de ska ut på en dirigering eller liknande.

Någon skrev i sin blogg att det viktigaste ä att man har kul, och jag håller med helt! Är inte detta en hobby vi frivilligt har gått in i och som involverar våra familjemedlemmar hundarna?

Som många andra också har skrivit så gäller det att plocka russinen i kakan och hitta sin egen stil. JAg är väldigt nyfiken på vad detta med crossover, burlek och allt annat är för något. Finns det någon som kan ge tips på var man kan läsa om det? Har ni några ideer och uppfattningar om metoderna?

KAnske blev ett flummigt inlägg om hundträning men jag kan skylla på febern och det faktum att jag från hundträningens utveckling har sovit hela hösten...

Tillslut vill jag också säga att trots alla diskusioner som pågår så verkar de flesta i grunden vara av samma uppfattning.

Ha kul med våra hundar, ge mycket belöning, sätt gränser och låt dem få jobba!!

/Caroline

Foton och kalkonmiddag

Denna dag har ägnats åt fotografering, eller snarare bilderna kanske...

Kom äntligen iväg och köpte mig ett stativ. Nu kan jag ta bra bilder inomhus, åtmionstone på stilla saker... Hundarna har lite svårt att sitta stilla tillräckligt länge. Det tar ju ett tag för kameran att ta bilden när man inte använder blixt. Men så mycket bättre bilderna blir!!

Jag har också fått Photoshop elements och börjar försöka förstå mig på bildredigering. Jag har gjort några försök nedan. De blev så där tycker jag. Jag vet att Kaires slöja inte blev bra, men jag vet inte riktigt hur jag ska få till det??

En arm som stör och en bit av en ram i ena hörnet.

Även ett hål i väggen är bort redigerat samt några strån från Kaires huvud, men de kanske inte syns på dessa bilder.

Vilja och Ambra

Jag behövde Vilja ensam på ett kort till förstoring och hon var så fin på detta!

Vid porten ur Masai Mara

Tog mest bort Masaien för att testa...

Bilar som förstör bilden

Vacker bild med kyrkan i bakgrunden

I lördags var vi hos svärmor för den årliga kalkonmiddagen (ja, jag fick lax. En mycket god variant som jag gärna äter igen!) Hundarna var med och Vilja briljerade med att visa hur man sitter på en stol.

Det var trevligt sällskap som vanligt!!

Finns det NÅN chans att man får smaka??

Mumsig efterrätt fick vi också!!

Bo är trött efter att fått för mycket i magen!!

I går fick vi laxpudding hemma hos pappa, mums. Det är inte så många dagar denna jul som vi ätit hemma...

Imorgon är det arbetsdag igen, det har varit så skönt att vara ledig!!

/Caroline

Bilder från Afrikaresan på hemsidan!

Just det, nu är de äntligen upplagda, en del av dem i alla fall..
Bilderna från Fotograf Kongsmark från bröllopet finns nu också där. Titta under Galleri. www.familjen-nordlander.se

Imorgon planerar jag att gå ut och träna linetag med Vilja, det är en del hon behöver bli säkrare på. Sedan har vi ju söket också, men jag tror att det kommer...

Nyårsfirandet gick bra. Vilja bryr sig inte alls om smällarna, men Ambra har faktiskt börjat reagera på senare år. Inte så att hon blir hysterisk eller så. Men vill inte gärna gå ut när det smäller mycket (och då menar jag inte någon enstaka) och när det drog igång som värst vid tolvslaget blev det lite oroligt i några minuter, sedan låg hon på golvet i vardagsrummet när vi tittade och brydde sig inte alls. Konstigt att hon helt plötsligt ändå har börjat reagera lite, förr om åren har hon inte gjort det alls.
Vilja hon var som vanligt, glad och inte riktigt med på vad som hände!! ;-) Hon är så go min lilla tjej...

God fortsättning önskar jag alla!!

/Caroline