Kusinerna från landet på besök i stan

Matte har varit sjuk denna vecka. Det har varit långtråkigt, för hon har inte orkat träna nåt med oss. Men det har också varit ganska mysigt, för vi har gosat i soffan hela dagarna!

I onsdags fick vi i alla fall tillslut åka bil. Vi åkte och åkte och tillslut stannade matte på en parkering. Jag började med mina glädjetjut och ropade Jippiee, vi är framme, nu ska vi göra något kul!! Glöm inte bort att ta med mig!! Matte öppnade bakluckan och såg jättearg ut (så arg som hon nu kan se ut, hon tror att hon ser jättearg ut, men jag vet precis var jag har henne och hur långt jag kan gå!) jag förstår inte problemet. Matte brukar glömma saker ibland, det är väl jättebra att jag då påminner om min existens så hon inte glömmer mig?? Och det är ju bara ren glädje som sprutar ut!
Hur som helst blir jag i alla fall tyst när hon kommer, annars får man aldrig gå ut! Den lilla i facket bredvid har inte fattat det än…
Kopplet måste jag också ha på mig. Jag har aldrig fattat poängen med det, det bara hindrar mig från att springa ut min glädje och nosa på de fläckar jag vill. Och även fast jag drar och drar och försöker säga åt matte att vi måste springa, så fattar hon inte. Hon kan till och med bli arg! Herregud, bara för att jag talar om att det är bråttom, hon går ju såå långsamt!!
Vid det här laget har jag börjat fatta var vi är. Vi ska till Ingela! Jag tycker om henne. Man får pussa på henne och hon ger en godis.
Oj, vad med spännande lukter det är här! En liten valp skäller på oss men jag orkar inte ens titta, inte Vilja heller. Vi hjälps båda åt att försöka få matte att gå in genom porten, nehej, och varför inte det då? Matte blir jättearg och tar mig i örat och säger att det är dags att vi börjar uppföra oss och inte bete oss som vildar. Vadå, jag skulle ju bara visa vägen in. Men jag lugnar mig, lite i alla fall.
Sen äntligen kommer Ingela! Och Siri och Zelda är visst med också. Alla vi fyra vill springa och hälsa, värst är såklart de två små systrarna söta. Vilja och jag försöker hela tiden övertala matte att vi ska hälsa och jag ser att Siri och Zelda gör samma sak. Jag hör någon under promenaden muttra något om annons på Blocket, men jag förstår inte riktigt vad det är.
Äntligen kommer vi till en hundrastgård och vi får alla fyra springa!
Helt plötsligt blir jag alldeles blöt i ansiktet, det är Siri! Jag tittar upp och ned, till höger och till vänster, överallt UTOM på Siri, men inte fattar hon inte. Jag försöker till och med att gurgla lite, men inte ens det hjälper. Jaja, om jag struntar i det så går det nog över om en stund.
Godis!! Jag ser hand i fickan, godis! Jag springer dit och matte står och säger ligg till oss alla fyra. Min syster har nog inte alla hemma alltid, för hon börjar att snurra. Det vet väl var enda hund att när det sägs ligg ska man sitta på rumpan som en ekorre! Siri lägger sig ned, är hon trött efter allt springande eller? Vilja bara studsar som vanligt. Suck, det är tur att det är någon som har hjärna i detta gäng!!
Sedan är det dags att gå igen och kopplet åker på, suck.
När vi kommer hem till Ingela får jag och Vilja vänta utanför först. De säger något om att Siri har blivit lite fundersam på trappen och att jag inte behöver visa henne hur farligt det är! Klart som f*n hon är fundersam över trappen! Det bor nämligen ett flattätande monster där! I mitten, i det stora hålet! De kommer ångra sig den dagen hon blir uppäten. Om vi bara hade låtit Ambra få berätta om monstret kommer de säga då. Jag och Vilja (som jag minsann lärt upp) håller oss längs väggarna och det gör vi även denna gång när vi äntligen får gå in. När vi hälsar på hos Ingela har matte någon konstig ide för sig att vi måste gå in ett litet rum och stå en stund innan vi kan gå vidare in till Ingela. Jag tycker det är ett helt ok rum, men jag förstår inte poängen? Varför ska vi står där inne allihop och trängas en stund?
När vi kommer in till Ingela så sätter sig tvåbeningarna och tittar i nån katalog. Ljus heter det visst. När man kan titta på fyra vackra bruna flattar??
Vi är ganska trötta alla fyra och vi lägger oss och vilar. Efter en stund blir vi piggare och Vilja ska som vanligt briljera med att sitta på en stol. Jag fattar inte vad det är som är så märkvärdigt med att sitta rakt upp och ned på en stol?? Men de tvåbenta brukar tycka att det är gulligt.
Jag börjar känna mig lite hungrig och inser till min fasa att det är 15 minuter över mattid!! Jag klänger ett tag på matte men hon fattar inte. Jag frågar min syster om det inte är mattdags än, så man kanske får smaka lite. Men ve och fasa, i detta hus får man tydligen mat jätte sent får jag höra. Förr kunde man få ett lunchkex när den lilla åt tydligen, men det är det också slut med. Jag börjar förstå detta med lågkonjunktur nu…
Jag lägger mig på golvet och ser helt utsvulten ut, men insjunkna kinder och allt, men ingen förbarmar sig över mig.
Tillslut är det i alla fall dags att åka hem. Vilja börjar som vanligt låta sitt konstiga läte som hon alltid gör när vi ska ut. Denna gång måste faktiskt jag haka på också, jag är faktiskt utsvulten!! Zelda tittar lite konstigt på Vilja, och fast hon blivit tillsagt att sitta så måste hon gå fram och nosa på Vilja, är det något fel på henne eller?? Kusinerna från landet…


/Ambra