Flummigt inlägg om hundträning.

Jag har nog sovit under hela hösten tror jag, ialla fall från allt inom utveckling av hundträningsmetoder.
Crossover och burlekar är nya begrepp för mig. Har tittat runt lite på bloggar och läst i helgen då jag varit sängliggande med feber och hittat lite allt möjligt.
Det finns en högt anseende "hundmänniska" i vårt land som tror att allt är svart eller vitt (Ni som känner mig vet vem jag menar! ;-)). Jag tror absolut inte att det är så.

Jag har läst om den ena metoden extremare än den andra. Att man skulle ha sin valp i bur när man inte tränar den för att förhindra felbeteenden? Det låter i mina ögon helt förkastligt, plus att det är väl olagligt i detta land? (Men som jag förstått är det inte nödvändigtvis så "burleken" är??) Man måste också tänka på hur valpen mår mentalt...

Jag är självklart mot allt våld mot djur och man måste vara rättvis. Men jag använder nej till mina hundar och jag kan bli riktigt arg också. Men samtidigt tycker jag att rätten att bli arg på sin hund är något man måste "förtjäna". Att hunden känner sig trygg med sin förare är A och O. Jag tycker också att man ska välja när man faktiskt kan bli arg. Frågan man ska ställa sig är ska jag lära min hund cirkuskonster eller ska jag lära den att "lyda"? När det gäller cirkuskonster är det lätt, då får man inte bli arg. När det gäller "lydnaden" och uppfostran måste man kanske bli arg ibland, hur ofta och mycket beror nog på hunden, föraren och vilket förhållande man har.
Att bli arg på sin hund som springer på fel dirigering eller slutar att söka tycker jag är fel, att bli arg på en hund som tjuvar i väg på en dummy, är kanske i vissa fall befogat (dock inte i alla fall, beror på många omständigheter).
Det blir också fel om hunden blir rädd för en. Något jag upptäckt med båda mina och som gör mig glad, är att om jag blir riktigt arg över något, väljer de nästan alltid att sätta sig vid min sida. Jag har alltid försökt lära mina hundar att sitta vid min sida är aldrig fel. Så länge de är hos mig är det inte fel. SKulle det sedan vara något som att de inte vill gå ut, får man motivera, det går inte att bli arg för att de ska ut på en dirigering eller liknande.

Någon skrev i sin blogg att det viktigaste ä att man har kul, och jag håller med helt! Är inte detta en hobby vi frivilligt har gått in i och som involverar våra familjemedlemmar hundarna?

Som många andra också har skrivit så gäller det att plocka russinen i kakan och hitta sin egen stil. JAg är väldigt nyfiken på vad detta med crossover, burlek och allt annat är för något. Finns det någon som kan ge tips på var man kan läsa om det? Har ni några ideer och uppfattningar om metoderna?

KAnske blev ett flummigt inlägg om hundträning men jag kan skylla på febern och det faktum att jag från hundträningens utveckling har sovit hela hösten...

Tillslut vill jag också säga att trots alla diskusioner som pågår så verkar de flesta i grunden vara av samma uppfattning.

Ha kul med våra hundar, ge mycket belöning, sätt gränser och låt dem få jobba!!

/Caroline