Om du inte känner för att läsa en massa skryt så kan du sluta att läsa på en gång!
Hela detta inlägg kommer nämligen att handla om min duktiga hund Vilja.
Vi var och gick viltspårprov idag, hos Leif Henriksson, en mycket trevlig domare.
På väg till Viljas spår berättade Leif att det ca 10-15 meter från spåret låg en död älg… Hmm, tänkte jag. Men han sa också att skulle Vilja fastna där så tar vi bara tillbaka henne till spåret.
Spåret började på en öppen sluttande yta och Vilja var lite förvirrad i starten och jag tyckte att det var mycket svårt att läsa henne den första sträckan där det var så öppet. I går blåste och regnade det massor efter att spåren hade blivit lagda och troligen var det turbulent och vittring låg lite överallt. Jag sa till domaren att jag tyckte det var svårt att läsa henne just där (jag upplevde det som vi bara flummade runt och fick inget begrepp alls, tyckte inte riktigt att hon spårade). Men Leif tyckte att hon löste den sträckan mycket bra.
När vi sedan kom in i skogen åkte näsan ner och hon spårade klockrent i ett lagom tempo, över en liten väg, över stock och sten. Återgången gick hon ut i, tittade upp och såg lite fundersam ut över var spåret tog vägen, men vände snabbt tillbaka och tog upp det igen.
När vi kom fram till älgen kände till och med jag stanken usch (det var alltså en älg som hade självdött). Vilja gick av spåret och registrerade älgen, raggade inte eller så, men tittade lite på den, ”Hmm, där ligger en älg *funderar*, men det var inte den jag spårade” sa Vilja och gick tillbaka och tog spontant upp spåret igen. Domaren var imponerad och matte var stolt i hjärtat! Resten av spåret fortsatte hon i samma anda. Visade inga tecken på att bli trött och börja slavar, hon jobbade med samma intensitet hela spåret, vilket jag personligen gillar!
Efter skottet blev det dock lite mer fart, då hann inte matte riktigt med och Vilja rusade iväg och hittade sin klöv. Denna bar hon stolt hela vägen till bilarna.
Som ni redan säkert har förstått så fick vi ett första pris, som var solklart enligt domaren. Så nu ska vi sikta in oss på det sista spåret så vi kan få vårt championat!
Jag är så nöjd med Vilja. Hon är lugn och metodisk i sitt sätt att arbeta. De som ser henne utifrån kan säkert ibland uppleva henen som lite långsam, men jag vet att när hon stannar upp, gör hon det för att klura ut nästa steg. Alternativet till det (som min andra underbara hund här hemma ofta tillämpar) är att bara kasta sig ut och börja klura sedan, detta kan då tyvärr leda till mer misstag och springer man för mycket kan man lätt missa det man ska ha…
Grattis också till Curricosarna som klarade sina spår med första pris idag och ett extra grattis till Winnie som tog sitt championat!
/Caroline
fredag 29 maj 2009
söndag 17 maj 2009
Prov i Gävle
I går var det dags igen. Upp tidigt på morgonen för att åka iväg på jaktprov i Gävle med Sune Nilsson som domare. Provet hade som de flesta nybörjarklassproven verkar ha nu, ett rakt upplägg, markeringar och sök.
Detta var dock det svåraste prov av dessa tre jag nu har startat på.
Det började med en enkelmarkering med en kråka, där nedslagsplatsen var dold. Vilja for ut och spikade markeringen, kom springande med kråkan i ett bra grepp (inget tag i vingen alltså!) och lämnade av i handen!
Sedan var den en kort transportsträcka till söket. Hon började sitt sökarbete riktigt bra och fick in ett par fåglar (som lämnades i handen de också!), men sedan började hon söka sig bakom söket och jag var tvungen att kalla in henne. Jag märkte att det sänkte hennes fart och tyvärr hamnade vi i den situationen några gånger. Hon låste sig också fast vi en sten som hon började böka med som jag var tvungen att bryta henne för (Det visade sig senare att det låg ben under stenen, så det var alltså inte bara en dumgrej utan hon markerade att något fanns där. Hon hade alltså näsan med!)
Hon svävade också i väg vid ett tillfälle och hämtade en and från kasseringshögen… Men samma där, näsan var med! Från själva söket fick hon in 5 av 6 fåglar och hon jobbade på väldigt länge, dock i ett varierat tempo. Jag är nöjd med hennes sök, även om det finns lite mer att önska.
Sedan var det dags för en tur mot vattnet. Fotgåendet var bitvis bra, men det var också en hel del med tjat och när vi kom ned till vattnet blev det bitvis väldigt virrigt.
Det var två enkelmarkeringar på vattnet, den första hamnade rätt långt ut mot kanten på andra sidan, men den var ändå ute på vattnet. Vilja tog den bra och kom in och även den hamnade i handen! (Fast vi fick ta emot nära vattenkanten) Den andra markeringen hamnade i vasskanten på andra sidan och man kunde inte alls se den. Det blåste mycket också och det kändes som att Vilja drev åt höger när hon simmade ut och hon kom helt ur kurs. Jag tänkte bara att jag skulle ha is i magen. Och snart får hon vind på den och börjar sakta simma mot rätt ställe. Jag uppmuntrar då med ett JA! Och ett bra! Och hon simmar på fortare och spikar den då vid vasskanten och simmar tillbaka, lämnar av snyggt.
Sedan var det dags för en till markering. Den gick parallellt med vattnet, över ett knepigt sankt underlag där de fick kämpa på bra. Hon markerade bra och sprang ut till rätt område, fick leta en liten stund, men hittade den och började springa tillbaka. Oj så hon fick kämpa! Hon sjönk ner och jobbade på, men hon släppte aldrig fågeln, den skulle med till varje pris! Däremot när hon var en knapp meter ifrån mig så släppte hon den. ”Nej, nu orkar inte jag hålla i den här fågeln längre!” Såg det ut som hon sa. Men jag är så nöjd med att hon höll fast fågeln så bra fast hon fick kämpa med underlaget.
Jag kände mig nöjd när provet var över.
Vi fick bra kritik, domaren gillade Vilja. Han tyckte dock att hennes sök var lite yvigt och att jag hade svårt att hålla henne i rätt område. Han tyckte också att hennes sista vattenmarkering var lite otydlig. Jag tyckte hon löste den riktigt bra med tanke på att vi aldrig gjort en så svår markering på vatten förr.
Pris skulle jag få, vågade jag hoppas på en 2:a? En 1:a visste jag att det inte skulle bli på grund av söket.
Något positivt jag märkte med denna domare var att han var mycket noggrann med viltet. En funktionär berättade att han dagen innan hade tagit fram allt vilt och känt igenom det. Han kände igenom varje vilt en hund hämtat in och även sådant som de tagit upp utan att ta in. Jag tycker detta är mycket bra och viktigt. Men tyvärr tror jag inte att alla domare gör detta så här noga. Mycket bra!
Prisutdelningen kom och visst blev det en 2:a!! Jag blev så glad och har nu bestämt mig för att anmäla till Härnösand i sommar, och då jäklar! Till dess är det framför allt tre saker jag måste jobba med. Fotgåendet, avlämningarna måste bli säkrare och söket.
Söket är ju såklart det som oroar mig mest. Men min plan är att börja med ordentliga motivationssök för att få henne att hålla sig i ett område. Sedan bygga en svårighet med att göra dolda sök vid vatten osv. Också att låta sökområderna vara mera odefinierade av terrängen. För omedvetet tror jag att de är det många gånger när jag tränar.
I dag är båda vovvarna trötta. Ambra var hos Rosie igår och var och solade i parken och blev allmänt bortskämd. Det är också så att när man är hund hos Rosie är man också konstant övervakad, hon har full koll på andning, vad som finns i näsborrarna och om de gör något konstigt ljud… Eller hur Rosie??
Nu ska jag och Vilja fört och främst ha några veckors vila. Endast lite lydnadsträning inför Rookieprovet, men det tar jag inte så allvarligt på. Det går som det går.
Första markeringen, ni ser väl kråkan?
Vilja på väg in med den första vattenmarkeringen.
Jag är både duktig och söt!
Detta var dock det svåraste prov av dessa tre jag nu har startat på.
Det började med en enkelmarkering med en kråka, där nedslagsplatsen var dold. Vilja for ut och spikade markeringen, kom springande med kråkan i ett bra grepp (inget tag i vingen alltså!) och lämnade av i handen!
Sedan var den en kort transportsträcka till söket. Hon började sitt sökarbete riktigt bra och fick in ett par fåglar (som lämnades i handen de också!), men sedan började hon söka sig bakom söket och jag var tvungen att kalla in henne. Jag märkte att det sänkte hennes fart och tyvärr hamnade vi i den situationen några gånger. Hon låste sig också fast vi en sten som hon började böka med som jag var tvungen att bryta henne för (Det visade sig senare att det låg ben under stenen, så det var alltså inte bara en dumgrej utan hon markerade att något fanns där. Hon hade alltså näsan med!)
Hon svävade också i väg vid ett tillfälle och hämtade en and från kasseringshögen… Men samma där, näsan var med! Från själva söket fick hon in 5 av 6 fåglar och hon jobbade på väldigt länge, dock i ett varierat tempo. Jag är nöjd med hennes sök, även om det finns lite mer att önska.
Sedan var det dags för en tur mot vattnet. Fotgåendet var bitvis bra, men det var också en hel del med tjat och när vi kom ned till vattnet blev det bitvis väldigt virrigt.
Det var två enkelmarkeringar på vattnet, den första hamnade rätt långt ut mot kanten på andra sidan, men den var ändå ute på vattnet. Vilja tog den bra och kom in och även den hamnade i handen! (Fast vi fick ta emot nära vattenkanten) Den andra markeringen hamnade i vasskanten på andra sidan och man kunde inte alls se den. Det blåste mycket också och det kändes som att Vilja drev åt höger när hon simmade ut och hon kom helt ur kurs. Jag tänkte bara att jag skulle ha is i magen. Och snart får hon vind på den och börjar sakta simma mot rätt ställe. Jag uppmuntrar då med ett JA! Och ett bra! Och hon simmar på fortare och spikar den då vid vasskanten och simmar tillbaka, lämnar av snyggt.
Sedan var det dags för en till markering. Den gick parallellt med vattnet, över ett knepigt sankt underlag där de fick kämpa på bra. Hon markerade bra och sprang ut till rätt område, fick leta en liten stund, men hittade den och började springa tillbaka. Oj så hon fick kämpa! Hon sjönk ner och jobbade på, men hon släppte aldrig fågeln, den skulle med till varje pris! Däremot när hon var en knapp meter ifrån mig så släppte hon den. ”Nej, nu orkar inte jag hålla i den här fågeln längre!” Såg det ut som hon sa. Men jag är så nöjd med att hon höll fast fågeln så bra fast hon fick kämpa med underlaget.
Jag kände mig nöjd när provet var över.
Vi fick bra kritik, domaren gillade Vilja. Han tyckte dock att hennes sök var lite yvigt och att jag hade svårt att hålla henne i rätt område. Han tyckte också att hennes sista vattenmarkering var lite otydlig. Jag tyckte hon löste den riktigt bra med tanke på att vi aldrig gjort en så svår markering på vatten förr.
Pris skulle jag få, vågade jag hoppas på en 2:a? En 1:a visste jag att det inte skulle bli på grund av söket.
Något positivt jag märkte med denna domare var att han var mycket noggrann med viltet. En funktionär berättade att han dagen innan hade tagit fram allt vilt och känt igenom det. Han kände igenom varje vilt en hund hämtat in och även sådant som de tagit upp utan att ta in. Jag tycker detta är mycket bra och viktigt. Men tyvärr tror jag inte att alla domare gör detta så här noga. Mycket bra!
Prisutdelningen kom och visst blev det en 2:a!! Jag blev så glad och har nu bestämt mig för att anmäla till Härnösand i sommar, och då jäklar! Till dess är det framför allt tre saker jag måste jobba med. Fotgåendet, avlämningarna måste bli säkrare och söket.
Söket är ju såklart det som oroar mig mest. Men min plan är att börja med ordentliga motivationssök för att få henne att hålla sig i ett område. Sedan bygga en svårighet med att göra dolda sök vid vatten osv. Också att låta sökområderna vara mera odefinierade av terrängen. För omedvetet tror jag att de är det många gånger när jag tränar.
I dag är båda vovvarna trötta. Ambra var hos Rosie igår och var och solade i parken och blev allmänt bortskämd. Det är också så att när man är hund hos Rosie är man också konstant övervakad, hon har full koll på andning, vad som finns i näsborrarna och om de gör något konstigt ljud… Eller hur Rosie??
Nu ska jag och Vilja fört och främst ha några veckors vila. Endast lite lydnadsträning inför Rookieprovet, men det tar jag inte så allvarligt på. Det går som det går.
Nervös väntan vid hundstoppet
Första markeringen, ni ser väl kråkan? Vilja på väg in med den första vattenmarkeringen. Kritiken blir skriven...
Jag är både duktig och söt!/Caroline
tisdag 12 maj 2009
Prov igen
I dag var det dags igen. Jag och Vilja åkte iväg till Södertälje för att starta på prov för Åke Liedgren. Jag mådde så dåligt efter lördagens prov och det kändes inte roligt alls. Jag åkte dit själv, men Ida kom en liten stund innan jag skulle starta. Morgonen var hemsk! Tack Ingela för att jag fick ringa till dig och gråta en stund!!
Provupplägget var inget konstigt. Två enkelmarkeringar på land, ett sök och två enkelmarkeringar på vatten.
Det två första markeringarna spikade hon, men båda kråkorna kom hon bärande på i vingen, och därmed fick vi heller inte till någon bra avlämning. Fotgåendet mellan momenten gick också riktigt bra. Jag hade bestämt mig innan att hon inte skulle få gå före, om det så betydde att jag var tvungen att vara på henne varenda steg. Planen fungerade!
När det sedan var dags för söket började mitt hjärnsläpp. Söket låg mot vattenkanten och upp mot ett skogsparti. Jag hade bestämt mig innan att skicka uppåt från vattnet, så hon inte skulle låsa sig fast där. Först kom man mot vattnet, och skulle sedan vända därifrån. När man kom fram till vattnet satte sig kastaren i båten och började ro ut. Det störde Vilja och hon fick mycket fokus mot vattnet. Jag skickar ut henne och känner från början att skicket inte blev bra. Hon springer runt ett tag och vänder sedan förbi mig mot vattnet. Jag stoppar henne och visar återigen uppåt. Detta händer ett par gånger men tillslut hittar hon en rapphöna som hon kommer in med och lämnar i handen. Sedan skickar matte henne åt samma håll igen… Jag fick helt hjärnsläpp!! Under genomgången såg jag till och med att det låg en fågel i vattenkanten, varför skickade jag henne inte på den när det började gå så trögt?? Dit jag skickade massor med gånger låg det nästan ingen fågel enligt funktionärerna. Jaja, jag valde att själv bryta söket då jag inte kände mig bekväm med att stå och mana på henne hela tiden. Men sinnesnärvaro att skicka henne åt ett annat håll hade jag inte… Jag fick göra dubbelmarkeringen på vattnet ändå och den gick bra, förutom avlämningarna där också L
Under vattenarbetet kom domaren fram till mig och sa att det var otur med söket, att hon inte riktigt verkade förstå. Jag sa att jag var förvånad själv. Han svarade med att han trodde att det var en hund som i vanliga fall tog för sig bra, det tyckte han att det såg ut som. Det kändes bara så skönt att han kom fram och sa det!
Vid kritiken efteråt var han ändå positiv. Att hans första intryck av hunden vid markeringsarbetet var bra och han hade en förhoppning och att detta prov skulle gå bra, men han sa också att avlämningar och sök behöver förbättras.
Jäklar om vi ska få problem med söket igen… Bara för att jag är så klantig!
Jag tycker i alla fall att denna domare var riktigt trevlig att starta för och även om vi fick en 0:a så mådde jag bättre efteråt än i lördags.
Jag har bestämt mig för att göra ett nytt försök på lördag i Gävle, sedan efter det blir det en viloperiod och sedan ska vi ta tag i allt som dykt upp under dessa prov, för att vara redo till sommar och höst proven.
/Caroline
Provupplägget var inget konstigt. Två enkelmarkeringar på land, ett sök och två enkelmarkeringar på vatten.
Det två första markeringarna spikade hon, men båda kråkorna kom hon bärande på i vingen, och därmed fick vi heller inte till någon bra avlämning. Fotgåendet mellan momenten gick också riktigt bra. Jag hade bestämt mig innan att hon inte skulle få gå före, om det så betydde att jag var tvungen att vara på henne varenda steg. Planen fungerade!
När det sedan var dags för söket började mitt hjärnsläpp. Söket låg mot vattenkanten och upp mot ett skogsparti. Jag hade bestämt mig innan att skicka uppåt från vattnet, så hon inte skulle låsa sig fast där. Först kom man mot vattnet, och skulle sedan vända därifrån. När man kom fram till vattnet satte sig kastaren i båten och började ro ut. Det störde Vilja och hon fick mycket fokus mot vattnet. Jag skickar ut henne och känner från början att skicket inte blev bra. Hon springer runt ett tag och vänder sedan förbi mig mot vattnet. Jag stoppar henne och visar återigen uppåt. Detta händer ett par gånger men tillslut hittar hon en rapphöna som hon kommer in med och lämnar i handen. Sedan skickar matte henne åt samma håll igen… Jag fick helt hjärnsläpp!! Under genomgången såg jag till och med att det låg en fågel i vattenkanten, varför skickade jag henne inte på den när det började gå så trögt?? Dit jag skickade massor med gånger låg det nästan ingen fågel enligt funktionärerna. Jaja, jag valde att själv bryta söket då jag inte kände mig bekväm med att stå och mana på henne hela tiden. Men sinnesnärvaro att skicka henne åt ett annat håll hade jag inte… Jag fick göra dubbelmarkeringen på vattnet ändå och den gick bra, förutom avlämningarna där också L
Under vattenarbetet kom domaren fram till mig och sa att det var otur med söket, att hon inte riktigt verkade förstå. Jag sa att jag var förvånad själv. Han svarade med att han trodde att det var en hund som i vanliga fall tog för sig bra, det tyckte han att det såg ut som. Det kändes bara så skönt att han kom fram och sa det!
Vid kritiken efteråt var han ändå positiv. Att hans första intryck av hunden vid markeringsarbetet var bra och han hade en förhoppning och att detta prov skulle gå bra, men han sa också att avlämningar och sök behöver förbättras.
Jäklar om vi ska få problem med söket igen… Bara för att jag är så klantig!
Jag tycker i alla fall att denna domare var riktigt trevlig att starta för och även om vi fick en 0:a så mådde jag bättre efteråt än i lördags.
Jag har bestämt mig för att göra ett nytt försök på lördag i Gävle, sedan efter det blir det en viloperiod och sedan ska vi ta tag i allt som dykt upp under dessa prov, för att vara redo till sommar och höst proven.
/Caroline
lördag 9 maj 2009
Premiär
Vi överlevde! Allihopa!
Vi var på jaktprov i Uppsala idag och det var min och Viljas premiär start på officiellt prov. Ida var med och startade Ambra.
Sammanfattningsvis är jag inte alls nöjd med dagen, av flera olika orsaker, MEN, jag är mycket nöjd med båda mina hundars prestationer.
Ambra var först ut och det var först två enkelmarkeringar på vatten. Ambra tjuvade inte och badade på den branta vägen ner, hon satt i skott och kast, kanske inte stadigt, men hon knallade inte. Fåglarna simmade hon efter klockrent (såklart), men avlämningarna var det lite si och så med.
Den första landmarkeringen sprang hon ut och tog direkt och det efterföljande linjetaget mot samma område gjorde hon också bra. På det efterföljande söket arbetade hon med stor intensitet och fick in allt vilt utom ett.
Allt vilt på land fick Ida i handen och inleveranserna var bra. Det som var mindre bra var att hon hängde lite över vissa vilt. Kaninen tog och upp för att sedan lägga ner igen, men när Ida kallade på henne tog hon upp den. Transporterna blev lite röriga, framför allt när de skulle vända från vattnet.
Ambra fick ett tredje pris för sin prestation, men tyvärr kunde hon inte hålla klaffen vid passiviteten, så hon åkte ner till en nolla.
När det var Viljas tur var jag så nervös, jag hade cementben, tunnelseende och mådde illa.
Den första transporten ned tillvattnet gick riktigt bra och hon satt stadigt i skott och kast, hämtade fåglarna fint och höll dem faktiskt kvar riktigt bra, även om de inte kom ända fram till handen.
Transporten vidare till nästa markering fanns det mycket mer att önska av. Tyvärr tycker jag fotgåendet har blivit sämre i dessa situationer, så vi måste jobba mycket på detta.
Markeringen och det efterföljande linjetaget kunde hon enligt mig inte ha gjort bättre, om man bortser från att fåglarna även där hamnade på backen…
Sedan var det transport till söket, det gick inte heller nåt vidare. Det var ett skott under transporten där och jag hade inte riktigt fattat när det skulle komma, så jag blev orolig över att hon svävade ut och strulade till det onödigt mycket själv.
På söket arbetade hon på riktigt bra med fina upptag och bra tempo, men tyvärr kom även här de flesta fåglarna på backen.
Hon hamnade vid två tillfällen bakom mig så jag fick kalla in henne, och då kommer min underbara hund i full fart och hoppar upp på mig. Jag är så nöjd över att hon lyssnade så bra på pipan i denna situation!
Hon söker och söker på söket men får bara in fyra av sex fåglar. Hon tog ny mark men den blev tyvärr åt sidorna och bakåt i stället för på djupet. Mot slutet började hon även fråga, men med bara ett litet ”sök” från mig så for hon iväg igen. Usch vad det var jobbigt att stå vid söket, jag var så spänd hela tiden på att stå där och vänta.
Vilja fick ett tredje pris och var mycket duktig vid passiviteten, så hon fick behålla sitt.
Det var de dåliga avlämningarna, struliga fotgåendet och missen på söket som gjorde det misstänker jag.
Det var inte många höga pris som delades ut denna dag, tre ettor och en tvåa. Sex stycken fick 3:or och sex fick 0:or.
Jag och Vilja ska göra ett nytt försök på tisdag, även om det känns lite jobbigt.
För Ambras del blir det inga mer prov. Hon har så jobbigt i den situationen och blir så stressad. Det är inte alls bara ”kan själv” som vi ser utan hon har en stress som hon inte kan hantera. Ambra är ingen provhund utan hon är en jakthund. Alla de egenskaperna fick hon bra på på provet. Ett bra sök och mjuka fina apportgrepp och fina avlämningar.
Så jag är nöjd med mina hundar, nu har de fått ett varsitt märgben som de ligger och mumsar på. Underbara hundar!
Vilja levererar in på söket
Vi var på jaktprov i Uppsala idag och det var min och Viljas premiär start på officiellt prov. Ida var med och startade Ambra.
Sammanfattningsvis är jag inte alls nöjd med dagen, av flera olika orsaker, MEN, jag är mycket nöjd med båda mina hundars prestationer.
Ambra var först ut och det var först två enkelmarkeringar på vatten. Ambra tjuvade inte och badade på den branta vägen ner, hon satt i skott och kast, kanske inte stadigt, men hon knallade inte. Fåglarna simmade hon efter klockrent (såklart), men avlämningarna var det lite si och så med.
Den första landmarkeringen sprang hon ut och tog direkt och det efterföljande linjetaget mot samma område gjorde hon också bra. På det efterföljande söket arbetade hon med stor intensitet och fick in allt vilt utom ett.
Allt vilt på land fick Ida i handen och inleveranserna var bra. Det som var mindre bra var att hon hängde lite över vissa vilt. Kaninen tog och upp för att sedan lägga ner igen, men när Ida kallade på henne tog hon upp den. Transporterna blev lite röriga, framför allt när de skulle vända från vattnet.
Ambra fick ett tredje pris för sin prestation, men tyvärr kunde hon inte hålla klaffen vid passiviteten, så hon åkte ner till en nolla.
När det var Viljas tur var jag så nervös, jag hade cementben, tunnelseende och mådde illa.
Den första transporten ned tillvattnet gick riktigt bra och hon satt stadigt i skott och kast, hämtade fåglarna fint och höll dem faktiskt kvar riktigt bra, även om de inte kom ända fram till handen.
Transporten vidare till nästa markering fanns det mycket mer att önska av. Tyvärr tycker jag fotgåendet har blivit sämre i dessa situationer, så vi måste jobba mycket på detta.
Markeringen och det efterföljande linjetaget kunde hon enligt mig inte ha gjort bättre, om man bortser från att fåglarna även där hamnade på backen…
Sedan var det transport till söket, det gick inte heller nåt vidare. Det var ett skott under transporten där och jag hade inte riktigt fattat när det skulle komma, så jag blev orolig över att hon svävade ut och strulade till det onödigt mycket själv.
På söket arbetade hon på riktigt bra med fina upptag och bra tempo, men tyvärr kom även här de flesta fåglarna på backen.
Hon hamnade vid två tillfällen bakom mig så jag fick kalla in henne, och då kommer min underbara hund i full fart och hoppar upp på mig. Jag är så nöjd över att hon lyssnade så bra på pipan i denna situation!
Hon söker och söker på söket men får bara in fyra av sex fåglar. Hon tog ny mark men den blev tyvärr åt sidorna och bakåt i stället för på djupet. Mot slutet började hon även fråga, men med bara ett litet ”sök” från mig så for hon iväg igen. Usch vad det var jobbigt att stå vid söket, jag var så spänd hela tiden på att stå där och vänta.
Vilja fick ett tredje pris och var mycket duktig vid passiviteten, så hon fick behålla sitt.
Det var de dåliga avlämningarna, struliga fotgåendet och missen på söket som gjorde det misstänker jag.
Det var inte många höga pris som delades ut denna dag, tre ettor och en tvåa. Sex stycken fick 3:or och sex fick 0:or.
Jag och Vilja ska göra ett nytt försök på tisdag, även om det känns lite jobbigt.
För Ambras del blir det inga mer prov. Hon har så jobbigt i den situationen och blir så stressad. Det är inte alls bara ”kan själv” som vi ser utan hon har en stress som hon inte kan hantera. Ambra är ingen provhund utan hon är en jakthund. Alla de egenskaperna fick hon bra på på provet. Ett bra sök och mjuka fina apportgrepp och fina avlämningar.
Så jag är nöjd med mina hundar, nu har de fått ett varsitt märgben som de ligger och mumsar på. Underbara hundar!
Det bli mycket väntan på ett jaktprov...
Men Ida och Ambra ser rätt nöjda ut ändå!
Ambra kommer in från söket
..och vill lämna av..
..På rätt sätt!
Apportera på vattnet är bäst säger Ambra.
En mycker spänd matte
Vilja levererar in på söket/Caroline
torsdag 7 maj 2009
Spår och helgkurs
Måste börja med det roligaste. Annica hörde av sig till mig i måndags och frågade om jag ville gå ett öppenklass spår med Vilja på onsdagen. Jag tvekade eftersom vi inte gått ett enda spår sedan anlagsspåret i maj förra året. Men tillslut tänkte jag att jag åker lite på vinst och förlust, om inget annat så blir det ett bra övningsspår. Jag gillar egentligen inte att göra så, men nu gjorde jag det i alla fall. Och tur var väl det, för min duktiga tjej fick ett första pris med HP!! Så nu är det bara att se till att klara två spår till, så har vi championatet!
Helgen som var, var helt underbar!
Jag och Vilja åkte tillsammans med Ingela och Zelda på en apporteringskurs för Lisa Isenström i Örebro.
Vi åkte 6.30 hemifrån i fredags morse och hela fredagen och lördagen ägnades åt apporteringsträning inför nybörjarklass.
Det som var lite annorlunda med denna kurs var att Frida Holst var med och pratade mycket om stress och passivitet. När den ena gruppen tränade apportering med Lisa, så tränade den andra passivitet med Frida.
Fokus var på den aktiva passiviteten, där hundarna ska kunna sitta lugnt och ändå vara med på vad som händer runt omkring dem.
Detta har jag jobbat mycket med med Vilja och det märktes. Under en Walk up med skott och kast kom inte ett enda pip eller tillstymmelse till att försöka knalla. Generellt klarar hon av det bra. Dock kom det pip mot slutet av kursen när hon började bli trött.
Vad vi däremot måste träna mer på är den passiva passiviteten. Vilja hade det jobbigare när vi satt och fikade än när de andra hundarna arbetade. Något jag måste tänka på. Men det är svårt ibland att göra tråkiga saker när man har en så positiv hund. Allt man gör verkar vara roligt!
Apporteringsmomenten och de övningar vi gjorde tyckte jag Vilja klarade riktigt bra, och på söndagen var det dags för ett träningsjaktprov.
Vilja och jag fick starta sist, och på söndagseftermiddagen, efter två intensiva dagar och en dag av väntan var vi ganska trötta båda två.
Men tillslut blev det vår tur att starta. Det var Ida som var domare och den första transportsträckan till den första markeringen gick helt ok. Första markeringen var klockren. Efter det blev transporterna katastrof, jag tror inte hon gick bredvid mig ett enda steg. Däremot var hon med, ropade jag på henne kom hon på en gång, för att sedan singla iväg och gå med skytten, eller bara på sidan om.
Sedan var det en dubbelmarkering på vatten. Just när vi skulle börja kom jag på att Vilja aldrig har gjort detta på vatten förut. Men, min duktiga hund löste uppgiften perfekt och kunde inte ha gjort det bättre. Det som vi däremot behöver jobba på är apportgreppen på vatten (och även lite på land), anden på vattnet tog hon i näbben och bogserade in… Det såg riktigt roligt ut faktiskt.
Sedan var det en enkel landmarkering igen och även den klockren.
Linjetaget gick inte så bra. Hon sprang ut i rätt riktning, men började sedan söka av åt sidorna. Först när vi gick närmare kunde hon hitta kaninen.
På söket höll hon bra tempo och intensitet hela tiden, men det var något ostrukturerat. Fasantuppen var svår att ta in, hon tog upp, tappade tog upp igen och höll på, så jag tror att vi behöver öva lite med fasaner!
Jag är nöjd med hennes insats och prisbedömningen av domaren var en 2:a.
Helgen som var, var helt underbar!
Jag och Vilja åkte tillsammans med Ingela och Zelda på en apporteringskurs för Lisa Isenström i Örebro.
Vi åkte 6.30 hemifrån i fredags morse och hela fredagen och lördagen ägnades åt apporteringsträning inför nybörjarklass.
Det som var lite annorlunda med denna kurs var att Frida Holst var med och pratade mycket om stress och passivitet. När den ena gruppen tränade apportering med Lisa, så tränade den andra passivitet med Frida.
Fokus var på den aktiva passiviteten, där hundarna ska kunna sitta lugnt och ändå vara med på vad som händer runt omkring dem.
Detta har jag jobbat mycket med med Vilja och det märktes. Under en Walk up med skott och kast kom inte ett enda pip eller tillstymmelse till att försöka knalla. Generellt klarar hon av det bra. Dock kom det pip mot slutet av kursen när hon började bli trött.
Vad vi däremot måste träna mer på är den passiva passiviteten. Vilja hade det jobbigare när vi satt och fikade än när de andra hundarna arbetade. Något jag måste tänka på. Men det är svårt ibland att göra tråkiga saker när man har en så positiv hund. Allt man gör verkar vara roligt!
Apporteringsmomenten och de övningar vi gjorde tyckte jag Vilja klarade riktigt bra, och på söndagen var det dags för ett träningsjaktprov.
Vilja och jag fick starta sist, och på söndagseftermiddagen, efter två intensiva dagar och en dag av väntan var vi ganska trötta båda två.
Men tillslut blev det vår tur att starta. Det var Ida som var domare och den första transportsträckan till den första markeringen gick helt ok. Första markeringen var klockren. Efter det blev transporterna katastrof, jag tror inte hon gick bredvid mig ett enda steg. Däremot var hon med, ropade jag på henne kom hon på en gång, för att sedan singla iväg och gå med skytten, eller bara på sidan om.
Sedan var det en dubbelmarkering på vatten. Just när vi skulle börja kom jag på att Vilja aldrig har gjort detta på vatten förut. Men, min duktiga hund löste uppgiften perfekt och kunde inte ha gjort det bättre. Det som vi däremot behöver jobba på är apportgreppen på vatten (och även lite på land), anden på vattnet tog hon i näbben och bogserade in… Det såg riktigt roligt ut faktiskt.
Sedan var det en enkel landmarkering igen och även den klockren.
Linjetaget gick inte så bra. Hon sprang ut i rätt riktning, men började sedan söka av åt sidorna. Först när vi gick närmare kunde hon hitta kaninen.
På söket höll hon bra tempo och intensitet hela tiden, men det var något ostrukturerat. Fasantuppen var svår att ta in, hon tog upp, tappade tog upp igen och höll på, så jag tror att vi behöver öva lite med fasaner!
Jag är nöjd med hennes insats och prisbedömningen av domaren var en 2:a.
Paus i träningen
Åh, har jag hämtat alla dessa?
Mys i gräset efter provet
En söt och trött Vilja
I går var vi hos Bitte och tränade vid vatten. Vi gjorde många bra övningar där vi arbetade mot förväntan vid vattnet. Vilja är riktigt stadig, men efter många kast med sten i vattnet för de olika hundarna kom pipet, fasiken!
Men jag tror att jag får tänka så här; hade det varit en ostadig hund, så hade den klarat en stund och man hade belönat det. Hade hunden knallat hade man tänkt att den klarade ju så många, att det blev för svårt tillslut. Jag måste tänka likadant med hennes pipande, för det är vad hon gör istället för att knalla tror jag. Sitta ett tag och bli belönad, sedan avbryta innan pipet.
Ambra är det som det är med. Hon får en chans på lördag, men jag gillar inte att försätta henne i provsituationen egentligen, hon klarar den inte. Inte för att hon är olydig utan för att hon inte kan hantera stressen och pressen.
Nervös är jag redan i alla fall…
/Caroline
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)