Prov igen

I dag var det dags igen. Jag och Vilja åkte iväg till Södertälje för att starta på prov för Åke Liedgren. Jag mådde så dåligt efter lördagens prov och det kändes inte roligt alls. Jag åkte dit själv, men Ida kom en liten stund innan jag skulle starta. Morgonen var hemsk! Tack Ingela för att jag fick ringa till dig och gråta en stund!!
Provupplägget var inget konstigt. Två enkelmarkeringar på land, ett sök och två enkelmarkeringar på vatten.
Det två första markeringarna spikade hon, men båda kråkorna kom hon bärande på i vingen, och därmed fick vi heller inte till någon bra avlämning. Fotgåendet mellan momenten gick också riktigt bra. Jag hade bestämt mig innan att hon inte skulle få gå före, om det så betydde att jag var tvungen att vara på henne varenda steg. Planen fungerade!
När det sedan var dags för söket började mitt hjärnsläpp. Söket låg mot vattenkanten och upp mot ett skogsparti. Jag hade bestämt mig innan att skicka uppåt från vattnet, så hon inte skulle låsa sig fast där. Först kom man mot vattnet, och skulle sedan vända därifrån. När man kom fram till vattnet satte sig kastaren i båten och började ro ut. Det störde Vilja och hon fick mycket fokus mot vattnet. Jag skickar ut henne och känner från början att skicket inte blev bra. Hon springer runt ett tag och vänder sedan förbi mig mot vattnet. Jag stoppar henne och visar återigen uppåt. Detta händer ett par gånger men tillslut hittar hon en rapphöna som hon kommer in med och lämnar i handen. Sedan skickar matte henne åt samma håll igen… Jag fick helt hjärnsläpp!! Under genomgången såg jag till och med att det låg en fågel i vattenkanten, varför skickade jag henne inte på den när det började gå så trögt?? Dit jag skickade massor med gånger låg det nästan ingen fågel enligt funktionärerna. Jaja, jag valde att själv bryta söket då jag inte kände mig bekväm med att stå och mana på henne hela tiden. Men sinnesnärvaro att skicka henne åt ett annat håll hade jag inte… Jag fick göra dubbelmarkeringen på vattnet ändå och den gick bra, förutom avlämningarna där också L
Under vattenarbetet kom domaren fram till mig och sa att det var otur med söket, att hon inte riktigt verkade förstå. Jag sa att jag var förvånad själv. Han svarade med att han trodde att det var en hund som i vanliga fall tog för sig bra, det tyckte han att det såg ut som. Det kändes bara så skönt att han kom fram och sa det!
Vid kritiken efteråt var han ändå positiv. Att hans första intryck av hunden vid markeringsarbetet var bra och han hade en förhoppning och att detta prov skulle gå bra, men han sa också att avlämningar och sök behöver förbättras.
Jäklar om vi ska få problem med söket igen… Bara för att jag är så klantig!
Jag tycker i alla fall att denna domare var riktigt trevlig att starta för och även om vi fick en 0:a så mådde jag bättre efteråt än i lördags.
Jag har bestämt mig för att göra ett nytt försök på lördag i Gävle, sedan efter det blir det en viloperiod och sedan ska vi ta tag i allt som dykt upp under dessa prov, för att vara redo till sommar och höst proven.

/Caroline