Mammut

Vi var på bio igår och såg premiären av Lukas Moodyssons Mammut. Vi åkte till Kista, mest för bekvämlighets skull!
Vi köpte de obligatoriska popcornen och gick in på bion. Som vanligt börjar då in filmen på utsatt tid, utan 3 minuter över börjar reklamen... Då hade jag redan hunnit spilla ut alla mina popcorn (utom fem) på golvet. Svisch sa det så hade alla ramlat ut! Så popcornen var alltså slut innan reklamen ens börjat. Håkan vart utan ha,ha,ha,ha. (denna sista mening har faktiskt Håkan skrivit när jag var ute med hundarna! Men jag såg det!)

Men till filmen. Den var bra. Den var gripande. Den gjorde mig förbannad. Den var bra filmad. Jag grät.
Den handlade om en familj i en lyxlägenhet i New York med en filippinsk nanny. Mamman var kirurg och pappan blev rik på data-spel. Pappa åker till Thailand för att skriva på ett mångmiljon kontrakt.
Lukas tar oss med till flera platser i världen, New York, Bangkok, Filippinerna, en strand i Thailand och till och med ut i rymden.
Känslomässigt är det också en resa, en resa mellan frustration, ilska, sorg och även glädje.
Vi får följa människornas liv, kirurgen som ifrågasätter sitt arbete och hur mycket tid det tar från dottern. Den filippinska nannyn som lämnat sina två pojkar i hemlandet, och de två pojkarna på Filippinerna som saknar sin mamma. Affärsmannen som åker till Thailand med alla landets frestelser, och de människor han träffar där.
Filmen handlade mycket om vad människor gör och offrar för sina barn, men den tog också upp de som inte gör det.
Det var inte en Hollywood film, eller ens amerikansk. Den känndes svensk. Slutet var absolut svenskt.
Det var bra växlingar mellan scener och den var bra filmad, rent estetiskt eller vad man säger, men ni förstår vad jag menar.
Detaljerna gjorde mycket, som när den filippinska mamman i New York köper en basketboll att skicka hem till sonens födelse dag, märkt med "made in Philippines".
Det finns även delar i filmen man kan känna igen sig i. Mannen på resa i Thailand ringer hem och berättar för sin fru att han vill börja arbeta med välgörenhet. Jag undrar hur mycket välgörenhet han tänker arbeta med när han kommer hem...
Jag har tänkt så själv, både när jag var i Indien och Afrika. Ideer om vad man kan göra för att hjälpa. Visst, jag är världförälder och jag gör lita småsaker ibland, men visst finns det mycket mer jag skulle kunna göra.
Det låg en tung skugga över hela biosalongen när filmen var slut. Det tog ett tag efter att eftertexterna börjat rulla innan folk reste på sig och började gå ut. Den var gipande. Jag grät igen.
Jag har sett Fucking Åmål och Tillsammans, Lilja 4-ever har jag inte orkat se.
Men som vanligt tror jag att det är de människor som verkligen skulle behöva se den, som inte gör det. Fast ändå, de som är "skurkar" i filmen (jag tänker på en speciell sort som jag inte tänker säga, vill inte förstöra för er som inte sett den) är människor som lever mitt ibland oss, så kanske....

Gå och se "Mammut"!!

/Caroline