Sjuk...

Är hemma från jobbet idag och är superförkyld... Inte skoj. Rinnande näsa och så himlans ont i halsen, det är nästan bara glass sm hjälper mot det ;-)
Men det positiva är att jag kan passa på att uppdatera bloggen lite.

Jag och Vilja har kommit med på två ev de tre jaktprov vi anmälde oss till! Och det tredje vet vi inte än... Känns så skönt att jag har två starter nu, så vi verkligen får känna på detta. Efter att det gick så bra på det inofficiella provet, har ju såklart mina förväntningar på detta ökat, men samtidgt så känner jag att syftet är att klara en start, sedan hoppas vi såklart på ett bra pris.
Ambra kom också med på två prov. Ambra har haft det lite jobbigt denna vecka eftre provet. Det märks att hon har det jobbigt med stressen och den ligger liksom kvar ett tag efter och det är inte bra. Men vi har ändå beslutat att ge henne en chans att visa vad hon kan, för lägger hon bara den sidan till så är hon kanonduktig.
Så start i Uppsala och Södertälje blir det för oss!

Jag går just nu en lydnadskurs inför Rookie klassen på Svenska Hundklubben, med Vilja. Jag tycker att hon är så duktig och jag hoppas på att vi kommer att kunna tävla lite i lydnad också.
Det som jag tycker är svårigheten där är inte att lära henne momenten, dem kan hon nästan redan. Men det är så svårt för mig att plocka bort alla hjälper!!
Jag är så van att arbeta efter att ge hunden det stöd den behöver, och jag är gärna den som går in och stöttar min hund. Och i alla vardagssituationer och även inom de flesta områderna inom jakten så får man göra det. (självklart inom rimliga gränser). Men när det kommer till lydnaden ska man bara genom ett ord få hunden dit man vill, och det är ju det som är poängen med dessa cirkuskonster, det förstår jag också, men jag har så svårt för att plocka bort de uppmuntrande orden under linförigheten, vill gärna visa med handen i stanna och ja, allt möjligt! Inte för att jag tror att Vilja verkligen behöver dessa hjälper, men jag har så svårt för att låta bli!!
Men det är väl bara att kämpa på...

Jag har en valpkurs just nu på Svenska Hundklaubben och i måndags hade det varit en dålig dag på jobbet och jag mådde inte så bra (det var väl förkylningen som var på gång). De fick träna mycket med lösa hundar, en i taget och jobba på att kommunicera med sin hund utan kopplet. Jag tycker ibland nu för tiden att allt för många kommunicerar så mycket via kopplet.
De var så duktiga allihopa! De kämpade på och det var så roligt att se dem och ingen hund sprang fram till ågon annan eller sprang iväg någon annanstans heller. Man såg så tydligt hur bra kontakt hundar och förare börjar få med varandra. Jag var på så gott humör när jag åkte därifrån. Det är dessa stunder som gör det värt att arbeta som ideell instruktör!

Nu är det att hålla tummar, tår och sporrar för oss på proven!

/Caroline