I går hade jag en fästing på armen! Varken jag eller Håkan har haft några festingar på flera år, innan vi skaffade hundarna. Och nu har vi haft en var samma vecka. Jag tror att det beror på att vi inte haft något fästingmedel på hundarna nu under två veckor. Vi glömde dreas halsband i Eskilstuna när vi var där, och har sedan glömt att hämta dem hos våra vänner som tagit hem dem.
Det måste ju bero på att de inte är skyddade och då följer krypen med in istället för att dö. JAg vet att jag skrivit det förrut, men varför måste det finnas? Finns det inte någon duktig biolog som kan svara på det??
Nu har vi köpt ett varsitt nytt till dem. De gamla var fyra månader gamla och det behövdes ändå nya för att klara hela säsongen.
Min lilla Vilja, mitt i slyngelåldern här hemma har ändå lyckats lära sig något nytt denna sommar. Vi får numer sova längre än till 5 på morgonen på helgerna! Jag tror att det var semesterveckorna som gjorde susen, då vägrade vi helt enkelt att gå upp förrän vi ville. Och det är väl det man gjort fel tidigare, man har gett med sig när hon har stökat runt för att sedan få lite lugn.
Det kanske låter lite hårt för vissa, men faktum är att det är inte för att hon är så nödig som hon håller på, utan bara för att hon vill ha sällskap och mat. Man märker när de är nödiga och då får de såklart gå ut!
Jag blev igår på promenaden påmind om hur viss träning verkligen är en färkvara. Jag började träna stoppsignal med Vilja ett tag före midsommar och det gick riktigt bra och hon började förstå. Vi tränade ett tag till efter midsommar och vi kom så långt att hon kunde stopp även på ett linjetag mot en dummy! Sedan har det under de senaste veckorna inte blivit så mycket effektiv träning, så igår skulle jag träna lite stopp igen. Jag blåste stopp när hon bara sprang runt och hon förstod ingenting! Hon tog det som inkallning och kom fram till mig, spelade ingen roll att jag visade stopp med handen. Så det var bara att backa tillbaka längre igen. Men efter ett par signaler märkte man att det som vi tränat in förrut kom tillbaka.
Hon är så snabbttänkt min lilla Vilja!
Måste bara avsluta med att visa bilder på min fina orkidé. Den är så vacker! Den växer dock snett i krukan, så jag funderar på att plantera om den efter den blommat klart. Är det så man ska göra? Nån som vet?
En vacker brudorkidé
/Caroline, som inte har så gröna fingrar.
3 kommentarer:
Jag har verkligen inga gröna fingrar, men mina orkideer brukar blomma om... Vad jag gör? Jo total vanvård, ingen omplantering och nästan inget vatten men dom blommar igen. Men det kanske är ren tur!
Kanske det kan va så att någon är där när ni är på semester eller ?
Nja, jag tror inte det, när vi kommer hem från semester brukar faktisk kaktusen vara sönder vattnad. JAg tror att detta med gröna fingrar går i arv....;-)
Skicka en kommentar