Livet

På jobbet i veckan hade vi en diskussion om livet. Ja, ibland hanteras de allvarligare ämnena kring fikabordet. Det handlade om detta med behovet av olika projekt i livet.
Vi människor vaggas in i dessa projekt redan från starten i vårt liv, det kanske inte är så konstigt att vissa av oss lever med beroendet hela livet?
Vi föds, sen fyller vi tre år och någonstans där börjar vi få minnen, sedan blir vi 6 år och börjar på lekis och sedan skolan. Efter tre år är det dags att byta till mellanstadiet, efter tre år byter man till högstadiet, efter ytterligare tre år börjar gymnasiet, sedan är det dags för högskola/universitet. Vid det här laget har man levt i denna karusell i drygt 20 år!! Sedan är det dags att jobba, och jobba… och jobba, och jobba lite till. Det är inte konstigt att vi behöver våra projekt!
Vi kanske behöver flytta, skaffa en hund, åka på långresa, gifta sig etc.
Jag har under en period funderar på om jag är på väg in i en 30-årskris, just för att det kliar i kroppen efter en förändring. (Nytt jobb, nytt hus, ny resa?? Jag vet inte, något!!)
Men efter denna diskussion insåg jag med lättnad att det inte är en 30-årskris jag är på väg att få, det är en bara en livskris!
Jag är absolut en sådan människa. Jag kan inte hantera flera år utan förändring, något projekt måste jag ha!
Det kan handla om att tapetsera om, skaffa en hund, åka på resa, jag massor av olika saker. Men med jämna mellanrum måste detta komma!!
Är det någon som känner igen sig?

I går pysslades det med smycket igen. Jag ska försöka lägga ut bilder på dem under dagen.

/Caroline